Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
van att möta stark kritik av sir Henry både
som militär och personlighet. Men hos
Nevin-son blir det följande snabbporträtt: "En
verkligt lysande personlighet med djupa insikter
i internationella förhållanden. Ser rätt
gammal ut, men är det inte. Tunn och mager med
Mefistoutseende, kastar fram huvudet som en
gam, när han talar. Skeptisk och cynisk och
hånfull mot alla mänskliga förhoppningar och
tankar på ’framsteg’. Tämligen teatralisk i sitt
sätt men rent intellektuellt betonad."
Det kanske mest fängslande av de många
ypperliga porträtt, som Nevinson ger i sin
bok, är teckningen av Emmeline Pankhurst,
suffragetternas stora ledarinna. Själv stod
Henry W. Nevinson främst i det tämligen
glesa led av manliga intellektuella, som
kämpade för kvinnans politiska rösträtt, och det
var en allt annat än avundsvärd ställning, som
krävde mycket mod och stora uppoffringar för
en tidningsman att uppbära. Emmeline
Pankhurst, den förhånade och utskrattade mrs
Pankhurst, hade, säger Nevinson, "en blick och ett
uttryck, som jag ej gärna skulle vilja se i en
fiendes ansikte. Men det var inte ett vilt eller
hämndgirigt uttryck. Det var i det stora hela
ett vänligt ansikte, men det strålade av
beslutsamhet och en brinnande rättskänsla. Kanske
var det just medvetandet om begången
orättfärdighet som mer än något annat eldade
henne och de flesta av hennes medkämpar —
orättfärdigheten, som alltid är så
motbjudande för ett sant engelskt sinne,
orättfärdigheten i Asquiths och Lloyd Georges illistiga
manöver."
Ett av de mest motbjudande kapitlen i
Englands moderna historia är som bekant
undertryckandet av den irländska
självständighetsrörelsen. Och just här kommer Henry W.
Nevinson med en del interiörer, som kasta ett
obarmhärtigt ljus över den brutalitet varmed
den brittiska regeringen åren under och
närmast efter världskriget förföljde de irländska
patrioterna. Nevinson var själv nära vän med
det mest kända offret för denna terrorpolitik,
sir Roger Casement, som med sitt liv fick
plikta för sin kärlek till sitt fädernesland.
Även om man tar den största tänkbara
hänsyn till den rådande krigspsykosen i England
HENRY W. NEVINSON
Efter en teckning av R. H. Sauter, 1936.
1917, blir rättegången mot Casement ett
sorgligt inslag i engelsk processhistoria.
Åklagaren, sir F. E. Smith, sedermera lörd
Birken-head, åberopade ett lagrum från 1351 och
detta fällde Roger Casement! Men att
regeringen dock var en smula osäker, innan den
stadfäste dödsdomen, därom har Nevinson att
berätta en belysande episod.
Trots kriget väcktes nämligen i England en
mäktig opinionsstorm mot dödsdomen. Och
för att stilla denna anordnade regeringen
en hemlig pressmottagning, vid vilken även
Nevinson var närvarande. Vid denna
meddelade en av regeringens medlemmar —
Nevinson är nog barmhärtig att inte nämna hans
namn — att Casement inte endast gjort sig
skyldig till det högförräderi för vilket han
dömts till döden, utan att "man bland
Case-ments papper påträffat en dagbok, som
bevisade, att han för en del år sedan varit
hängiven åt perversa laster". Detta var det
sista argument med vilket man ville avvärja
opinionsrörelsen mot dödsdomen. Denna
kombinerade anklagelse för "politiska" och "mora-
643
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
