Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
stoff, mellantoner, bakgrund. "Biter det inte
som ett kräftsår i edert hjärta vid att se
dårskapen och korruptionen hos de högt
uppsatte?" — det är Jonathan Swift som skymtar
i biografien med dessa ord. I det historiska
sammanhanget införes också effektfullt
Cartesius’ redogörelse för sin illumination. Men
av okända ansikten framträder lika tydligt en
levande skara: Penns första hustru, "ett ädelt
och finsträngat väsen" enligt makens
karakteristik, och hennes föräldrar skildrade i ett
dokument av stor omedelbarhet.
Kväkarkvin-nor utstår barbarisk förföljelse för sin tro.
Och vi upplever pest och brand i London;
Samuel Pepys och gamle amiral Penn gräver
ned dokument, vinflaskor och parmesanost i
trädgården i avvaktan på att deras ämbetsverk
skall brinna ned. Stort och smått i en brokig
krönika. — Bilder av pest och brand torde
ha fyllt den unge William Penns medvetande,
när han helt ung övergår till kväkarrörelsen.
Hans omvändelse åstadkommer stor
uppståndelse i familjen och av fadern får han till och
med prygel för sin tro. Författarinnan
koncentrerar i det följande i berättelsen om
William Penns rörliga och spännande liv sin
tids-och idéskildring. Hos Penn — så som han
framträder i dokumenten och i författarinnans
kommentar — förefaller allting organiskt och
sammanhängande, inga skärande kontraster
mellan den habituella människan och den
inre, mellan personen och verket. "En den
ståtligaste, vackraste, livfylldaste herre", en öppen
och generös natur — så skildras Penn. Som
ett konkret resultat av anlag, förutsättningar
och strävan växer hans demokratiska,
pacifistiska statsmannatanke fram och prövas
experimentellt i kväkarstaten Pennsylvania. En stat
bör nämligen enligt Penns idé utveckla
välvilja, omtanke och vänlighet mot sina
undersåtar.
Detta forskningsarbete antar ibland nästan
romankaraktär, till exempel i det psykologiskt
tolkande kapitlet om Penns unge son, som
dör vid aderton års ålder, tryckt av
övermänskliga bördor. Författarinnan driver det
personliga i sin kommentar långt — enligt
mycket sober smak kanske överdrivet långt.
Berättelsens gång brytes av parenteser, ofta
uttryck för lysande och blixtrande infall.
Margit Abenius
Dansk Strindbergsbok
VAGN BØRGE: Kvinden i Strindbergs Liv og
Digtning. Levin &
Munksgaard-Gleerup.
Den danske litteraturhistorikern Vagn Børge,
som tidigare utgivit en uppmärksammad
komparativ studie över Strindberg och H. C.
Andersen, har nu fullbordat en diger och
ståtlig volym, helt ägnad den svenske
diktaren : "Kvinden i Strindbergs Liv og Digtning".
Förutom att behandla det egentliga ämnet har
författaren haft det högst lovvärda syftet att
skriva den danska Strindbergsbok som hittills
saknats, och han har gått till sin uppgift med
en något pedagogisk iver, som väl ibland kan
ta sig en smula naiva uttryck, men också med
mycken vacker och äkta hänförelse. I
biografiskt och litteraturhistoriskt avseende har
boken väl knappast något nytt att bjuda för
svenska läsare, men den bör kunna bli en
nyttig handbok för våra vänner på andra sidan
Sundet, vilka ännu ha åtskilligt att lära i fråga
om förståelsen för Strindberg. Dock borde
nog ordet "Digtning" i titeln ha utbytts mot
"Dramatik", ty lyriken, novellerna och
romanerna bli praktiskt taget förbigångna och
därmed också hela den direkt samhällskritiska
sidan av Strindbergs författarskap. Helt utan
allvarliga följder har detta inte blivit. En
okritisk läsare får av Børges framställning lätt
den föreställningen, att Strindberg slog över
direkt från pietism till naturalism, medan ett
betydelsefullt mellanled i hans själshistoria
trollas bort. Trots allt vacklande stod
sjuttiotalets Strindberg i stort sett kvar vid en
ryd-bergsk nyrationalism och en unitarisk teism
— ännu vid "Giftas"-åtalet åberopade han
Rydberg och sade sig inte ha givit uttryck åt
någon annan åskådning än den i "Bibelns lära
om Kristus".
Om kvinnorna i Strindbergs liv och om
Strindberg som den specielle kvinnodiktaren
har Børge däremot ofta kloka och fint
nyanserade ting att säga. I för övrigt sund
skepsis mot den psykoanalytiska
pansexualis-men underlåter han emellertid att dra den
naturliga slutsatsen av det material han själv
hopat, den nämligen, att Strindberg aldrig
lyckades frigöra sitt känsloliv från ideal-
651
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
