Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Henning Kehler: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN DANMARK
När Axel Juel ser tillbaka på sitt liv som
diktare, kommer han till ett helt annat resultat
än Henrik Ibsen i den poetiskt-dramatiska
epilogen "Naar vi døde vaagner". Axel Juel
är otvivelaktigt en lycklig människa — för
att vara diktare. Han fick glädjens gåva!
Förmågan att glädja sig åt tingen, vägarna,
flickorna, fröjderna, sorgerna. Den vackraste
dikten i den ny samlingen, "Under Linden",
är på ett lyckligt sätt fylld med det bästa av
denna hans glädje. Och när han skall möta
döden, så är det sin glädje över livet, som han
avväpnande håller för ansiktet:
Giv mig at segne uden Klagelyd
at favne Livet, mens jeg Livet mister,
at fyldes helt af denne Verdens Fryd,
saa stærkt og inderligt, at Hjertet brister.
#
Paul la Cour, Poul P. M. Pedersen och
Jens August Schade utgöra en lyrisk
treklöver, som vecklade ut sig i slutet av
tjugutalet, vid en tidpunkt då den lyriska marken
i Danmark just röjts upp efter efterkrigstidens
"expressionister". Expressionismen var död.
Den hade från början varit illa ansatt av
periodens unga kritiker, och i undergångens
timme fick den en spark av rörelsens egen
teoretiker Otto Gelsted i dikten
"Reklame-skibet"!
För de tre skalder, som döko upp på den
härjade marken, blev det inte lätt att göra sig
gällande. Detta hade både yttre och inre
orsaker. Ingen av dem är något geni av det
slag som kommer, ser och segrar. De äro var
och en på sitt sätt egendomliga och svåra att
förstå sig på. Den lättast tillgänglige är Poul
P. M. Pedersen. Han gör inga krumsprång
— varken språkligt eller vad åsikter beträffar.
Men han är utomordentligt enformig. Han
saknar varken charm eller förmåga att bita
ifrån sig, men han uppehåller sig i sina dikter
AXEL JUEL
nästan uteslutande vid elegiska stämningar
och känslor. "Ak, hvor forandret!" var
om-kvädet på det mesta som Steen Steensen
Blicher diktade på såväl vers som prosa. "Alt
er förbi!" er Poul P. M. Pedersens motto! Han
besjunger endast det som har funnits eller
som en gång skall upphöra att finnas. Men
denna smärta över att ingenting är bestående
kan också då och då få klassiskt sköna
uttryck, som till exempel i dikten "Syng
Aften-skov al Længsels Sang", som väl är den
vackraste i hans nya bok. Dikten är för lång för
att citeras i sin helhet, men en enstaka vers
må anföras:
Det sidste Kys, den sidste Drøm,
som endnu skælver salig øm?
Den sidste vilde Lykkerus,
Passionens dunkle Bölgebrus?
End lyser Høstens Himmel klar,
mens Hjertet hamrer Længslens Sang:
Hvor Tiden dog blir dyrebar:
Sker alting nu for sidste Gang?
697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
