- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
787

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner - Sven Stolpe: Guds eviga nu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUDS EVIGA NU

SVEN LIDMAN: Guds eviga nu. En bok om vägen, sanningen och livet.

Bonniers. 6: 50.

Recension av SVEN STOLPE

Jag läser i tidningen ett referat från en känd
och utmärkt svensk prästs provpredikan. Den
är klokt och vackert tänkt. Men i hela hans
predikan finns icke en enda slående liknelse,
icke en enda anknytning till modernt
vardagsliv, men däremot en rad predikoklichéer av
typen: "Liksom plöjaren myllar ned sitt
sädeskorn ..." Och jag frågar mig: hur skall denne
predikant kunna nå en enda icke-kristen
åhörare, om han fortsätter att använda ett
symbolspråk, skapat för judiska bönder för
tvåtusen år sedan?

Sven Lidmans stora gåva som religiös
skriftställare och predikant — och jag känner på
intet språk hans överman — är hans förmåga
av realistisk anknytning till brännande
aktuali-teter. Han utgår varken från allmänsanningar
eller från konstruerade och overkliga
liknelser. Friskt, brutalt och chockerande griper han
in i modernt vardagsliv. Och aldrig har han
varit mer lysande träffsäker, mer obarmhärtigt
realistisk, mer oförfärat uppriktig än i sin sista
bok. Han sitter i en järnvägskupé och känner
sig äcklad av "ett medelålders köttberg, som
satt mittemot mig — iförd en liten trång,
urringad barnklänning", men i nästa
ögonblick gisslar han sig själv för sitt estetiska
människoförakt, ty han uppfångar i "den
förfärliga köttutställningens" ansikte en blick
— "den sällsamma, undrande, forskande
vaksamma och smärtfyllda blicken från den

instängda människofågelns, människoduvans,
människosj älens innersta . ..", och han vet,
att Gud "fäster sig icke vid utseendet". En
annan gång möter han i en järnvägskupé
en elegant, estetiskt fulländad, modern ung
kvinna, som stirrar honom till mötes
"högdraget, kallt, spotskt, likgiltigt. . .". Han fylles
av vämjelse och förakt, när han iakttar, hur
hon begynner sin ansiktsbehandling:

"Ett litet underverk till konstnärligt
fulländad handspegel — ett par små dosor av
osedd elegans — och hennes kalla, högmodiga
ögon försjönko i ett intresserat betraktande
av henne själv i spegeln — sedan hon
bråkdelen av en sekund låtit sin blick flyga över
de tre herrarna på soffan mittemot med ett
uttryck av absolut likgiltighet. . ."

Men knappt hinner han under samtalets
gång nämna Kristi namn, förrän "den eleganta
markattan" är som förvandlad. Det är en stor
konstnär och stor psykolog, som för pennan
i följande oförglömliga skildring:

"Kvinnan i soffhörnet mittemot mig hade
tagit av masken och mötte nu mig och min
blick med sitt eget, med sitt sanna, med sitt
verkliga ansikte. Det var alltjämt ett vackert
ansikte — men vackert med en djup och
ädel själs skönhet — det var varken hånfullt,
spotskt eller fruset — det var ett strängt
allvarligt och frågande ansikte — det hade en
stor inre värdighet — ett levande ljus lyste
fram genom det — ett bestämt och fordrande

787

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0799.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free