Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
gjort — och att han låter sin hjälte besegras
av ett högt etos, ty ”Japan har segrat, och
inte alla segrande folk har ett rent ansikte.
Det avgörande är väl, om man segrar av
brutal kraft eller av troskraft.”
Thomas Manns nya bok höjer sig på
diktens vingar in i det mytologiska — ”Joseph in
Ägypten” (Bermann—Fischers förlag, Wien)
är tredje bandet i det stora arbetet ”Joseph
und seine Briider” och ännu omfångsrikare
än de föregående. Serien kommer att
avslutas av ett fjärde band, kallat ”Joseph, der
Ernährer”. Man förstår alls inte detta epos’
storhet och absolut enastående rang — fastän
det är avfattat på prosa delar diktaren inte
in det i kapitel utan i sånger — om man
säger, att författaren har förmänskligal del
bibliska, och att det är detta som förklarar
bokens djupgående verkan. Detta träffar
endast ytan. Närmare verkets kärna kommer
man däremot, om man säger, alt den
borgerliga tidsålder, vars mest representativa gestalt
i tysk litteratur otvivelaktigt varit Thomas
Mann, här besinnar sig på sitt ursprung från
urtiderna, att borgerligheten här försöker
rädda sig ut ur tidens yttre våld genom alt
legitimera sig som ”gudagiven” i sagan,
legenden och det mytiska och hålla upp sin i vår
tid så ofta betvivlade humanitet som en
flamma, hämtad från det religiösas ureld.
Goethes Prometeus ropade med den unga
borgerlighetens upproriska lidelse, som ville
storma himlarna för att hämta ned stjärnorna:
”Hier sitz ich, forme Menschen nach meinem
Biide, ein Geschlecht, das mir gleich sei, zu
leiden, zu weinen, zu geniessen und zu freuen
sich und dein nicht zu achten wie ich! ” Thomas
Manns Jaakob och Josef däremot formar
återigen människor efter det gudomliga belätet
(ty det jordiska drev ständigt till ny
förmätenhet och skuld), och de är återigen beredda att
dyrka en gud så som den bibliska människan
gjorde. Denna den moderna människans
sam
manhang med sin första förfader, hos
vilken själen för första gången slog upp sin
flamma, förefaller mig vara det djupaste, både
filosofiskt och konstnärligt centralaste motivet
i Thomas Manns Josefepos. Detta framträder
särskilt tydligt i denna del icke bara i Josefs
gestalt, i hans uppväxande från pojk- och
slavår till andlig mognad och världslig makt,
utan framför allt i Potifars hustrus gestalt.
Även Hans Carossa är denna tidsbrytnings
diktare, och han har samma lidelsefulla
längtan som Thomas Mann att rädda ”den
gamla heliga bilden av människan” ur dessa
decenniers upplösning och förstöring. I sin
nya bok, ”Geheimnisse des reifen Lebens”
(Inselförlaget, Leipzig), slår han därför mitt
i vår tids förintande av den västerländska
kulturens gamla värden fast: ”Verwahren und
Verhehlen kann zur Wende-Zeit ein frommer
Dienst sein. Keiner ist für ihn zu schwach.”
Carossas nya bok har samma berättande
karaktär som hans sista arbeten, det ger ingen
bild av diktarens eget liv utan har
underrubriken ”Aus den Aufzeichnungen
Anger-manns” — och Angermann är en
slagrute-sökare, en man som finner hemliga flöden
och krafter i naturen, varför vi utan vidare
kan uppfatta honom som en symbol för
diktaren själv. En sådan var också läkaren
Gion i en av Carossas tidigare böcker. Om
Gion var en bild av det helande och hjälpande
i diktaren, så är Angermann, som känner det
elementäras hemligheter och förmår släppa
dess krafter lösa, en bild av det demoniska,
det evigt sökande i diktaren. Om Gion i viss
mening är Carossas Faust, så är Angermann
hans Mefisto. Så måste också handlingen i
boken uppfattas, i den mån den ställes fram
för oss och inte avsiktligt skjutes i
bakgrunden för att bara avslöjas genom sina
konsekvenser. En man och tre kvinnor, som ter
sig som olika steg i tillvaron. I denna
själsliga oro inordnar sig också vår tid, som
hän
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
