Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erich Wittenberg: Nation och historia - Anmälda böcker - Oncken, Hermann, Nation und Geschichte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ER1CH WITTENBERG
verklighet på vitt skilda vägar. Endast i
Fredrik II :s härskargestalt närmas åter de båda
världarna: enligt Goethes ord ”Fredrik den
stores gärningar giva åt den tyska diktningen
dess första högre livsinnehåll”. Men liksom
tankevärld och politik förenades med varandra
på ett lyckligt sätt under Fredrik II :s
regeringstid, sträckte sig också verkningarna av
Fredriks exempel långt ut över Tysklands gränser.
Under Fredriks stränga vård utbildades
Steu-ben, den store organisatorn av den amerikanska
förbundshären under frihetskriget; en sann
son till ”världsborgarnas århundrade”, som
endast kunde finna en honom värdig
livsuppgift i Amerikas fria luft, men ändå
imponerande bevisade sin nära frändskap med det
forna fäderneslandet genom sin verksamhet
som ledande man i ”German Society”. Under
den sista fjärdedelen av sjuttonhundratalet
grundade Herder — utan en fast bakgrund
av en levande tysk statsordning — den tyska
nationalstatstanken på rent spekulativ
grundval : ett ståtligt monument över andens
skaparkraft! År 1801 talar Schiller i sitt utkast
”Deutsche Grösse” om att ”tysken, avskild
från politiken, skapat egna värden och att den
tyska storheten skulle stå orubbad, även om
imperiet ginge under. Den är en sedlig kraft,
som bor i kulturen och i nationens karaktär,
oberoende av dennas politiska öden . .. Varje
folk har sin dag i historien — men tyskens dag
är en frukt av alla föregående tider ... Till slut
måste det sedligt goda och förnuftiga segra,
formernas råa välde duka under, det
långsammaste folk hinna upp de snabba och flyktiga.”
Preussen hade avlägsnat sig långt från
detta bärande fundament i allt äkta statsliv.
Sjuttonhundratalets ”mekanistiska maskinstat”,
som den framträdde i Preussen efter
Fredrik II :s död, störtade fullständigt samman för
Napoleon — en ny idévärlds djärva
ban-brytare. En kraftkoncentration endast till det
yttre, utan någon ideell kärna, visade sig vara
ihålig och föga motståndskraftig. Det gäller
nu att avgöra, om den tyska klassiska
litteraturen, som under tiden växt upp av sig själv
utan skydd och stöd av politiska maktmedel,
är stark nog att förnya det stelnade statslivet,
om tankens skenbart så abstrakta värld kan
utöva någon inverkan på livets hårda
verklighet. Tidens stora kosmopoliter bevisa, att
mänskligheten kan vinna ny kraft just från
den förandligade nationalidéns sfärer. Detta
är den centrala tanken i Fichtes och
Schleier-machers uppfostrargärning, som upplivande
och framåtblickande genomträngde Steins,
Hardenbergs, Gneisenaus och Scharnhorsts
uppbyggnadsarbete, vilket kunde höja
undersåtarna från slavar till fria medborgare. Denna
uppfattning har fått ett underbart uttryck i
några ord av den till synes så opolitiske
Wilhelm von Humboldt:
”Tyskland måste vara starkt och fritt, inte
endast emedan det skall kunna försvara sig
mot den eller den grannen, utan därför, att
endast en utåt stark nation bevarar den anda
inom sig, ur vilken allt gott utvecklas.”
I Humboldt ha vi, som Oncken riktigt
anmärker, samtidigt den store företrädaren för
en ny gemensamhetstanke och för den tyska
idealismens humanitära världsåskådning. Men
denna generations arv beaktades inte av de
följande årtiondenas regeringar. Trots
frihetskrigets exempel flöt politiken vidare i
föråldrade banor. Endast den ungdom, som själv
genomlevat denna stora tid, kunde minnas den
med stolthet och värdighet.
Redan år 1818 beklagar den unge
tjugutre-årige Leopold von Ranke den stora
splittringen i det tyska fäderneslandet, som i lika
hög grad saknade religiös enhet, andlig fasthet
och en kraftig, politisk styrelse. Ett gripande
klagoskri från den desillusionerade ungdomen,
som inte finner gehör hos tidens mäktiga — de
ledande personligheterna under denna epok
betraktade ju som sin huvuduppgift att
ut
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
