Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erich Wittenberg: Nation och historia - Anmälda böcker - Oncken, Hermann, Nation und Geschichte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATION OCH HISTORIA
plåna folkets minne av frihetskriget. Endast
studentföreningarna, som fingo utstå de
hårdaste förföljelserna från regeringens sida,
visade sig vara en fast front för den
idealistiska traditionen. Tidens allsmäktige
statsman Metternich fick själv uppleva sin världs
sammanbrott, vilket framkallades då han, som
Oncken säger, ”motarbetade all livskraftig
nationell utveckling och endast ville stödja
Mellaneuropas ordning på den växande tyska
nationalkänslans bekostnad; hans statsbild,
som snart förlorat all inre kraft, faller sönder
inifrån”.
Året 1848 betecknar den tyska idealismens
pånyttfödelse. De män, som genom gärningar
utexperimenterat sin världsåskådning, äro
tyska folkets förtroendemän i det berömda
”Frankfurtparlamentet”. Det är enligt Oncken
en historisk gärning av ”de två generationerna
från 1815 till 1870 att genom sin medryckande
impuls ha skapat en verklig
gemensamhets-känsla, som först möjliggjorde steget till en
nationalstat”. Endast medvetandet om det stora
gemensamma arvet från det förgångna
århundradet har enligt Onckens mening satt Tyskland
i stånd att bygga upp nutidens rike. Även om
det storartade eningsförsöket från år 1848 till
det yttre har misslyckats, emedan bristen på
ett eget statsliv gjorde, att man inte kunde
behärska de utrikespolitiska faktorerna, så ha
dessa män ändå inte arbetat förgäves. Deras
arv lever i Karl Schurz, som ivrade för
republiken och alltid kände sig som en
”Achtund-vierziger” (en 1848 års man). För honom var
liksom i Kants statsfilosofiska tänkande
”friheten frihetens bästa skola och
självstyrelsen endast möjlig att lära genom att den
utövas”. Schurz, som yttrade sin mening under
det nordamerikanska inbördeskriget, var en
lidelsefull motståndare till slaveriet, liksom
redan de första tyska invandrarna år 1688,
männen i Germantown, vilka voro de första
på amerikansk mark, som utfärdade en
prin
cipiell förklaring mot slaveri. Den tyska
befolkningen tog också livlig del i
inbördeskriget, och i nordstaternas armé kämpade
216 000 tyskar för friheten. Detta är enligt
Oncken en världshistorisk gärning av 1848
års män. Efter sin återkomst till Tyskland
mottogs Schurz av Bismarck den 28 och 29
januari 1868. Två tidsåldrars representanter
stodo därmed mot varandra: den politiske
idealisten och den politiske realisten. Andens
försonande makt och bådas storhet visas av
att båda till fullo förstodo nödvändigheten
av varandras olika politiska utveckling. För
rikedomen i Bismarcks natur talar också, att
han öppet tillstod för Schurz hur mycket han
i grund och botten avskydde kriget och endast
förde ett sådant, när det blev alldeles
oundvikligt. Också som självmedveten amerikansk
medborgare förblev Schurz i själ och hjärta
en god tysk, som självuppoffrande och av
egen drift ägnade sitt liv åt tyskarnas och
amerikanernas närmande till varandra. Schurz’
välsignelserika verk lämnade varaktiga spår
i amerikanskt liv. De amerikanska filosoferna,
historikerna och patrioterna Emerson, White
och Bancroft voro överens med Schurz i sina
grundtankar. Den modiga kamp, som Schurz
aldrig tröttnade att föra mot imperialism och
partidespotism och för andlig frihet, är enligt
Oncken ett oförgängligt blad i den
tysk-amerikanska kulturhistorien. Trohet mot det
förgångna, förståelse för nutidens viktiga
problem, tro på framtiden voro alltid de
ledstjärnor, som styrde Schurz’ verksamhet. Men
också Bismarck — som populärt brukar
föreställas som mannen av ”blod och järn” — var
ändå djupt fäst vid den nationella
idealismen och bidrog mycket till världsfredens
bevarande genom sin av europeisk
ansvarskänsla fyllda politik.
De följande generationernas liv var fyllt av
starka spänningar: världspolitikens
imperialistiska strömningar tränga fram, ögonen
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
