Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erich Wittenberg: Nation och historia - Anmälda böcker - Oncken, Hermann, Nation und Geschichte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERICH WITTENBERG
öppnas för det ekonomiska nödläget i stora
befolkningsskikt, folkets andliga och religiösa
enhet hotas. Trots allt glöder idealismens eld
i ungdomens hjärtan och söker sig ett eget,
fördjupat uttryck i ungdomsrörelsen; vilken
offervilja dessa människor voro i stånd till,
det visade världskrigets skakande exempel. De
stora ögonblicken under frihetskriget 1813
—15 tyckas ha vänt tillbaka. De yttre
skran-korna — den sociala splittringen — förlora
sin betydelse inför den gemensamma
upplevelsen. I krig är den högsta dygden det
kamratskap, som betraktar varje människa
som en jämlike, vilken man alltid skall vara
beredd att hjälpa och stödja. Liv och död äro
ibland viktigare än en åsikt eller en kunskap,
som inte innerst inne kan omskapa
människorna. För den unga generationen från år
1914 står fosterlandstanken över allt annat,
och ”den skyr inga medel”, säger Oncken.
Soldaterna i världskriget eftersträva och
efter-längta den inre enheten, den sociala
försoningen och den yttre oavhängigheten såsom
sanna medborgare i en lycklig framtid. Krigets
utgång gör ett fruktansvärt slut på alla dessa
förhoppningar. I den hårda Versaillcsfreden
visar sig än en gång den imperialistiska
maktpolitiken, som enligt Oncken förbiser alla de
eviga morallagar, som i längden kunna föra
mänskligheten framåt. Men just på grund av
denna svåra situation blev det, som Oncken
kraftigt framhäver, det tyska folkets ödestunga
uppgift att kämpa för rätt och fred i världen
i förtröstan på tankens makt. Oncken visar
också, att den senare utvecklingen har givit
tyska folket rätt i detta avseende:
fredsfördraget i Versailles har störtat samman av sig
själv, krigsskuldsparagrafen har fallit och man
har klart insett nödvändigheten av nya
folkrättsliga metoder på grundval av folkens
likaberättigande. Också i detta fall har alltså de
sedliga idéernas segerrika genombrottskraft
gett sig till känna i folkens liv.
Trots katastrofen hade det tyska folket nog
energi att själv skapa sig en ny författning.
Denna har uppstått under de svårast tänkbara
förhållanden: i inbördeskrigets, det yttre
hotets och Versaillesfredens tecken.
Weimar-författningen var dock — vilket Oncken
framhäver i ett tal år 1929 — stark nog att möta
bolsjevismen, att hejda stöten i hjärtat på den
tyska enheten. Ingen författningsform kunde,
menar Oncken 1929, ha löst problemen under
de dåvarande förhållandena på ett bättre sätt
än som skedde av den tyska republiken. Endast
denna författning har man att tacka för att
Tysklands yttre enhet bibehölls och att en
anda av socialt förstående och inre fred fick
en fast hållpunkt i författningsparagraferna.
Den äkta demokratien är nämligen, som
Oncken visar med Amerika som exempel,
riktad på hela folkets väl och förmår så
övervinna de stela partiidéerna, som med
nödvändighet slå statslivet i bojor. Friedrich Ebert
och fältmarskalk von Hindenburg, de båda
första presidenterna i den tyska republiken, äro
uttryck för den gamla och den nya tiden. Den
store socialistiske arbetarledaren Eberts
tankesfär rättade sig efter staten, liksom också den
under preussisk disciplin och tradition
uppvuxne rikspresidenten Hindenburg tänkte stort
och fritt nog, för att kunna leda
Weimarrepub-liken med säker hand. Förhållandena växte
visserligen, säger Oncken i en skrift efter
Hin-denburgs död, ut över Weimarförfattningens
ram och krävde ett bättre utnyttjande av de
nationella krafterna och nödvändiggjorde
därmed en författningsreform, som Hindenburg
genomförde på fredlig väg.
De intressanta undersökningarna av idéernas
makt i tyska folkets utveckling fullständigar
Hermann Oncken med en djupgående analys av
det tyska nationalstatsbegreppet, vilket trots sin
egenart bidragit till andra länders politiska
utveckling. I det följande skola några av Onckens
forskningsresultat i korthet omnämnas.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
