Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erich Wittenberg: Nation och historia - Anmälda böcker - Oncken, Hermann, Nation und Geschichte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATION OCH HISTORIA
Den tyska uppfattningen av nationalstaten
utmärkes i motsats till andra folks av
följande: 1. Den tyska nationalstaten — som
adertonhundratalets människor drömde om —
har aldrig fullt förverkligats: till och med
Bis-marcks rike omfattade flera millioner polacker
och några hundratusental fransmän och
danskar, men saknade tio millioner tyska
österrikare. Förhoppningen om att införliva det
tyska Österrike med Tyska riket måste
skrinläggas efter 1918 på grund av ententestaternas
förbud. Mot denna bakgrund måste man se
den lidelsefullhet och ensidighet, varmed det
nationella problemet tidvis diskuteras i
Tyskland. 2. ”Kulturnationen” går före
”statsnatio-nen”: genom den tyska idealismens väldiga
upprensningsarbete var Tyskland en andlig
enhet innan man kunde tala om en politisk
sådan. Den hämtar sina krafter ur det tyska
folkets egen outtömliga kraftkälla. 3. Den
tyska nationalstatstanken har under sin
utveckling inte hämtat näring från mer eller mindre
vetenskapligt grundade rassynpunkter. Hos
Herder, Kant, Fichte och Hegel finna vi
ingenstans, att skillnad i ras tillmätts någon större
betydelse för den historiska utvecklingen.
4. Den tyska nationalstatsidén genomsyras av
universalism och verkar inte för en trång
isolering av Tyskland, utan är ständigt
medveten om betydelsen av att vara väl
orienterad i mänsklighetens tankevärld. Denna
inställning utmärker i lika hög grad
klassicismen som den tyska romantiken.
I Herder ser Oncken den store nyskaparen
och bäraren av den tyska nationalstatstanken.
Hans tänkande står i motsats till
upplysningens franska statsfilosofi, som den
teoretiskt visade sig hos Rousseau och praktiskt
i den franska revolutionen. Utmärkande för
Herder är inträngandet i det innersta av
folkets väsen och den abstrakta läran om
nationen som en ”förandligad organism, vars
ursprungligaste livsyttringar visa sig i språket,
den folkliga diktningen, i dess av sed och
härkomst bestämda livsform”. Herders miljö i
Riga, det främmande lettiska, ännu primitiva
folket blev den tändande gnistan i hans
tankevärld. Samtidigt visar detta, hur fruktbringande
kulturutbytet mellan de olika folken är, vilket
Oncken redan tidigare på ett övertygande
sätt visat i samband med de tysk-franska
kulturförhållandena. Gottfried från Strassburgs
”Tristan och Isolde” är helt och hållet ett
tyskt verk, trots att det utarbetats efter fransk
förebild. Detsamma gäller om domkyrkan
i Strassburg, som nära ansluter sig till
gotikens byggnadsstil, som först utbildades i
Frankrike. Nationalkaraktären, som ännu för
Hume var ”en sedernas andliga farsot”, som
det gällde att övervinna, levde för Herder
i folkvisan och folkeposet, ”ett folks
individuella själsuttryck, den ”kultur- och
språk-organism”, som i sig själv bar folkets
utveckling och verksamhet. Hur långt står inte här
Herder före Schiller, som ännu, som Oncken
säger, ”i intensiv lyckokänsla vill famna hela,
världen i sin ’Lied an die Freude’”. Men
Oncken beaktar också, att Herder visserligen
kontrasterar mot upplysningen i sin lära
om nationalkaraktärernas sj älvständighet, men
ändå bäddar in det ”individuellas och
’natio-nellas rike’” i en upphöjd universalism.
Efterverkningarna av detta rent ideellt och
ej realpolitiskt inställda nationalitetsbegrepp
måste, visar Oncken, bli olika alltefter de
särskilda folkens utvecklingsgrad. Det visar sig:
1) i den tyska filosofien från Fichte till Hegel,
2) i klassicismen och romantiken, 3) i Ludens
och Rankes historieuppfattning, 4) i Friedrich
Lists idéer och slutligen 5) i hela
adertonhundratalets nationalitetsrörelser.
Fichte, som i sitt första utvecklingsstadium
var helt intagen av kosmopolitismens
trollmakt, har senare i sina ”Tal till den tyska
nationen” givit tyskarna en särskild plats
bland folken såsom det folk, som först förmår
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
