Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Edfelt: Lyriskt bokslut 1936 - Anmälda böcker - Holmström, Ragnar, Dårarnas park - von Numers, Lorenz, Porträtt med blomma - Block, Jörgen, Vaka - Lagerlöf, Sven, Sjung för mig lärka - af Geijerstam, Carl-Erik, Väktare vid spännet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
De erotiska poem, som bilda ett av denna
diktsamlings avsnitt, tala om sinneslivets
tragik, om en passion, som ej rönt gensvar.
Man håller poeten räkning för hans vägran
att offra åt jolmiga effekter: vad man än må
säga om dessa dikter, sötaktiga äro de inte.
Ragnar Holmström lär en gång i tiden ha
prövat sjömannens yrke, och det är med den
intima förtrogenhetens rätt han väljer bilder
från sjön, då han skall teckna sin nuvarande
situation. För sitt dilemma kan han finna
mustiga och karlaktiga uttryck:
Livet var enkelt och värdigt
då man slet sig valkar i handen.
Man gjorde sitt arbete färdigt
och hade ej tid för anden.
Mitt liv är numer förvandlat:
jag har inga valkar i handen ...
jag har växlat mitt ord — och handlat
en psalmbok till tröst åt anden.
Frivakt ej vinkar i skansen
när jag störtat min slagg i natten —
jag är ensam med frälsarkransen
på öde gränslösa vatten.
Det är eljest inte lätt att få något starkare
grepp om denna poesi, som väl för författaren
varit ett divertissemang. En enskild bild, ett
expressivt uttryck kan stanna i minnet, men
som bok betraktad är ”Dårarnas park” ett
styckeverk: bristen på kontinuitet, på
genomförd och energiskt fasthållen poetisk stil ger
sig med eftertryck till känna. Iögonfallande
blir denna ordrika förvirring i de satirer, som
samlingen innehåller (”Vaggvisa”,
”Jämlikhet”, ”Belåtna dårar”). I denna långdans till
pianola slå till slut orden ihjäl varandra.
I längden skulle Ragnar Holmström som
lyriker vara betjänt av skärpta konstnärliga
krav och ett rätt besinnande av ordets
eko
nomi. Den lyriska resonansbottnen äger han
från begynnelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
