Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
vilja borde vara en dans på rosor, är möjligt
endast för ett tiotal personer (siffran är
naturligtvis överdrivet låg) i Sverige att helt och
hållet existera på fritt skriftställarskap. Att få
ut en bok är ingen konst, att få fina
recensioner orn den är det ännu mindre, men att
tjäna pengar på den tycks vara stört omöjligt.
För många böcker?
Nå, verkligheten är nu på alla områden full
av motsägelser, som trotsa alla grubblerier.
Man kan inte lösa hela bokproblernet med en
formel, utan man får ta upp dess olika sidor
till betraktande i tur och ordning. Låt oss
börja med författarens andel; skrivs det för
många böcker här i landet? Jag skulle vilja
svara att det skrivs för många onödiga böcker
och för få nödvändiga. Det kan aldrig skrivas
för många böcker, om de blott äro bra. När
det gäller de rena diktverken så är tillgången
reglerad av makter, som undandra sig
mänsklig kontroll. Antingen finns det diktare eller
också ej. I Sverige finnas just nu ganska
många goda diktare på vers och prosa, och
om man möjligen undantar en eller annan av
den förra kategorien, kan man säga att de
samtliga vunnit publik. Något misskänt
litterärt geni tror jag för närvarande ej existerar
i Sverige. Enstaka skönlitterära områden äro
klent försedda med begåvningar; dit hör som
alltid den psykologiska, berättande romanen
och dramatiken. Vidare finns i Sverige ett
my cket stort antal mindre begåvade
skönlitterära författare, som ur högre kulturell
synpunkt haft alldeles för lätt att vinna gehör.
Ur mänsklig synpunkt är det ju ingen som
missunnar dem något.
Lämnar man skönlitteraturen och ser till
den litteratur, som ej är beroende av
ursprunglig poetisk begåvning men fastmer av
intelligens, stilistisk talang, kunskap och forskning,
alltså hela den populära och vetenskapliga
facklitteraturen, biografier, memoarer etc.,
uppvisar vår bokproduktion ett klart
underskott. Det är närmast ynkligt ställt med oss
i det avseendet, om man jämför med andra
kulturländer. Ack, att blott några av dem, som
nu envisas med att fuska i skönlitteratur, ville
använda sin framställningsförmåga och flit till
mera sakliga uppgifter!
Men den svenska bokfloden består ej bara
av original, utan till lika stor del av
översättningar. I fråga om att översätta böcker äro
vi bland de beskäftigaste i världen. Men göra
vi det med verklig sovring? Man har nog
intrycket att samtliga svenska förlag blivit väl
mycket filialer till de engelska och
amerikanska och att för närvarande råder ett
hetslopp om vem som skall få lyckan att utge den
senaste engelskspråkiga best-sellern.
Resonansen för amerikansk och engelsk bokpublicity
är utomordentligt god i Sverige, och
förläggare, kritiker och allmänhet falla alltför lätt
i farstun för siffror som till stor del drivits
fram av en med fantastiska resurser arbetande
reklamteknik. En jämnare fördelning av
översättningarna på olika länders litteratur och ett
gedignare urval är något att be om.
Avgörandet ligger hos
kritiken
Detta om författare och förläggare. Vi
komma nu till recensenterna. Både Nya
Dagligt Allehandas ledarskribent och doktor
Attorps äro överens om att recensenterna äro
för snälla. Lagrarna utdelas med lika liten
mannamån som ekkvistarna på en
Hubertus-jakt. Betygsskalan har kommit att ligga för
högt, och när ett adjektiv är utslitet tar man
till närmast större nummer. Vi ha nu kommit
därhän att ordet mästerverk, än vilket intet
är större, tas i pennan av var och varannan
kritiker. Undertecknad roade sig 1934 på
hösten med att i tidskriften Nu sammanställa
776
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
