Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
klyschor ur recensionsfloden. Det visade sig
enligt en långtifrån fullständig statistik att
fjorton böcker den hösten korades till
mästerverk eller verkligt stor litteratur. Sex böcker
hade berett sina recensenter en njutning, som
de aldrig tidigare på litterär väg lyckats
uppnå, sju böcker hade ”slukats andlöst” etc.,
etc. På de tre år, som förflutit sedan dess,
ha recensenterna sannerligen inte blivit mera
blaserade. Som ett särskilt svårt
missförhållande betecknas att de ledande kritikerna, som
skriva under större ansvar, ej räcka till för
mer än ett fåtal böcker, och att de övriga
utlämnas åt alltför okritiska bedömare, som
äro angelägna om att göra sig hörda och bli
citerade i annonser. Otvivelaktigt ligger här
problemets kärna. Det är inte i och för sig ett
fel att vår litteraturkritik är entusiastisk, men
den är, för att använda en radioterm, alltför
litet selektiv. De starkare stationerna ta
tidningarnas recensionsavdelningar in med väldig
styrka, men de äro som oftast oförmögna av
verklig fihinställning. Inarbetade svenska
författare kunna i allmänhet inte klaga på brist
på övertänkt och rättrådig kritik, men de
liksom den stora allmänheten kunna klaga på att
denna kritik delvis överröstas av det vrål, som
ur ofta tämligen oskolade strupar uppstämmas
kring litterära dagssensationer, särSkilt de som
anlända hit med ett utländskt triumftåg bakom
sig. Man kunde utan svårighet från senare år
räkna upp ett antal dylika böcker, som varken
äro sämre eller bättre än böcker äro mest,
men som trissats upp till mästerverk, blott
därför att de haft sensationell framgång, och
man kunde räkna upp ett ännu större antal
vida viktigare böcker, som endast tack vare
okunniga och lata recensenter aldrig fått den
framgång de förtjäna. Recensenterna ha
makten att förvandla situationen på vår
bokmarknad, men det sker inte genom att beväpna
sig med kallsinne och förtegenhet utan med
upptäckarglädje. De skulle då kunna utjämna
de orättvisa skillnaderna mellan lavinartade
best-sellers, som leva högt på publikens
hjordinstinkt, och böcker, som beroende på samma
hjordinstinkt bli liggande underst på diskarna.
Om våra ledande tidningar verkligen togo itu
med att fördela böckerna på sina recensenter
efter noggrannare övervägande och med
utförliga instruktioner beträffande utrymme och
publiceringstid skulle sundare förhållanden på
vår bokmarknad automatiskt inträda. Och till
slut, är det verkligen nödvändigt att recensera
alla böcker? Kunde inte recensenten få en
fullmakt att om han anser en bok vara djupt
obetydlig, det vill säga varken särskilt bra eller
särskilt dålig, bevara denna åsikt för sig själv?
Arvid M ö r n e
ber oss påpeka ett förargligt tryckfel, som
insmugit sig i första strofen av hans i förra
numret införda dikt ”Heine” och som undgått
författaren vid korrekturläsningen. I tredje
raden förstördes metern genom ett borttappat
ett. Strofen skall lyda:
Han skulle levat nu! — förföljd, förbjuden,
de ringes vän, de höges plågoris,
en orm i ett filisterparadis,
sin samtids gisslare: den store juden.
Georg Svensson
777
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
