Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Claudel: Vers i landsflykt. I svensk tolkning av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL CLAUDEL
VERS I LANDSFLYKT
I svensk tolkning av
IVAR HARRIE
i.
Vi måste resa, Paul! Längre, än förr vi flytt!
För sista gången bröt jag famntags ljuva hinder.
Gråtande har en son kysst vördnadsvärda kinder.
Nu är jag ensam. Detta himmelsstreck är nytt.
Allt detta hav, som än av svarta stormar härjas,
än långa dagar breder ut oändlighet
kring resenärens väg med stilla kunglighet, —
— ja, havet, kusten som var natt av eldar färgas,
spänd väntan, leda, timmarna i kval förrunna,
infödingsbråket, morgnar i en gyllne hamn,
all okänd blomdoft, smak av frukter utan namn,
ny stjärnehimmel, länder längs min kurs försvunna,
det att jag är vid världens ände, att det sen
är slut — allt detta tämjer ej min värsta snyftning,
min fåle stegrar sig till ännu högre lyftning.
Fly! Se mot svartblå himlarymd min stjärnas sken!
Jag står i låga. Nu är natten outhärdlig.
Stig över gränsen! Jag är hindrad, vågar ej . . .
Kan fasa lamslå helt? Nej, åter, åter nej!
Jag lyder ordern, obeveklig och evärdlig.
Ej längre ocean, det rum som återstår!
Den väg jag följa skall, står ej på någon karta.
Jag kommer ej mer hem, är ej mer fri att starta.
I morgon är ej av den tid, som var i går.
778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
