Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Claudel: Vers i landsflykt. I svensk tolkning av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL CLAUDEL
Lång var min leda, länge pålen satt i köttet.
Lång blev min landsflykt, lång den väg som förde hit.
Målet är mitt. Jag valde riktningen med flit,
fast i min svaghet och beslutsam i min trötthet.
Nu har jag slutat tala. Ensam, tjudrad, som
när boskap säljes och leds bort av nya händer,
jag lyss och väntar, har omgjordat mina länder —
kom, sista timme! Ögonblick som avgör, kom!
IV.
(Minne av en återkomst.)
Säg inte att himlen är blå! — Klockan är fyra.
Ingen luft, ingen sol. Himlen är blank och blå.
— Säg inte att jag finnes här! — Ett barn slår lyra.
Jag känner blommor dofta. Och det regnar så.
Så! Detta är världen, och sådant här är livet.
Sådant såg havet ut, och resten var det där.
Förgånget, framtid — fotografiskt återgivet:
o meningslösa bitterhet att vistas här!
Ar detta du, min själ? Hör! Säg: jag är så ensam.
— An sen? — Det slutar aldrig. Skuggan har sin gång. —
— An sen? — Nog nu. Blott frid! O säg: jag är så ensam. —
— Kärlek! — Ej kärlek! Säg det inte än en gång! —
Kärlek? Och jag som är så sjuk och så eländig!
Kärlek? Säg att jag är så ensam! Inte mer!
I går ... I dag . . . Vad sker? Din kur är blott utvandig —
jag leds vid jaget, vid mitt liv, vid allt som sker!
Jag älskar! — Sen? — Jag älskar! — Vad? — Håll käft! Min flamma
är bara flamma! — Folk går hem, nu är det kväll.
— Min lampa tänds igen, och rummet är detsamma.
— Vad havet var förfärligt, himlen svart i kväll!
780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
