Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Claudel: Vers i landsflykt. I svensk tolkning av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERS I LANDSFLYKT
V.
Prat, köpenskap, steg, skrik, skratt, kärlek, vädjan, bak
och fram, allt bråk som rör och upprör mänskobona, —
— jag kväver dig till döds, folk under hjässans tak!
Sonora Ande, tig! Min yrsels röst, förtona!
Brus från ett vatten! Sorl ur myllan! Vindars brak!
Sus djupt i skogen. Fågeln sjunger för sin hona . . .
Sov, tomma liv! Barn, vill du ännu någon sak?
Blomma av denna världen, slut igen din krona!
Du också, hjärta, tig! Tig snyftning som vill ut!
O sorl inom mig, tar du aldrig, aldrig slut?
Det tystnar. Kom, min natt! Bort, skuggors intigheter!
Kom, tystnad, heliga, till bröllopsnatten! Ljus
i själens rymd, kom Frid, kom Vän! Kom, Evigheter!
Min Gud, kom med! Sömn, slå din låga om mitt hus!
VI.
Den rodnad Kärleken betecknas av och Skammen
gjuts över ansiktet, när jag tar handen bort.
Jag vill stå upprätt, möta hårda blickar hårt, —
— en märkt person som inte räknas mer till stammen.
Ett genomskådat kräk, förrädarn som bekänt,
den som beslås med lögn, en älskare som spritter
för buller till, den skrytsamme som mållös sitter,
den som för rampris sålt sin själs rättsdokument,
en lytt som hånas, barn som få sin mor till fnitter,
den nakne som vet sig begapad oavvänt —
längst in i märg och ben har ingen av dem känt
en förödmjukelse mer djup och mera bitter!
Jag stannar ändå på den post jag fick i dag.
Av döden märkt, är jag vid liv! Jag existerar,
jag tror, jag vill, och jag är envis, insisterar,
vad många andra kunnat nå, kan också jag.
781
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
