Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Ljungquist: Lucia. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUCIA
ligt se handsken i skenet från lyktan, den låg
som en mörk fläck i den vita snön, och
notarien hoppades, att den unge mannen skulle
märka att han tappat handsken, men nej, det
gjorde han inte. Han bugade, log och gick ett
stycke baklänges, svängde sedan om på klacken
och vandrade utför gatan. Nå ja, bara Ulla
märkte den! Hon stod kvar en stund och
såg efter honom, han vände sig om och hon
vinkade, han vinkade tillbaka, och nu vände
hon och gick in, porten slog igen, men alltjämt
låg handsken kvar som en mörk fläck i snön.
Notarien dröjde en stund för säkerhets skull,
han ville inte komma så snart att hon kunde
ana att han sett dem, sedan gick han längs
gatan, och han greps av någon slags iver. Han
närmade sig den mörka fläcken i snön. Kanske
han misstagit sig? Var det inte en handske?
Och nu böjde han sig över den. Jo, verkligen,
det var en manshandske, av renhud, grå. Han
tog upp den. Vad skulle han nu göra med
den? Han kände sig konstigt upprörd och
villrådig, precis som om det gällt en ytterst
grann-laga sak, ett uppdrag som krävde både
taktkänsla och finess och som han inte kunde
överlämna till någon annan. När han förkastat
tanken på att lämna handsken till
portvakts-frun och be henne sätta ut en skriven lapp
om den, såsom seden var beträffande
upphittade saker, greps han av en lätt nervositet,
en ljuvlig spänning som inför ett svårt men
hedersamt uppdrag. Det var hans solklara
plikt att ta hand om detta själv. Han måste
visa att han var uppgiften vuxen.
Hans dotter stod i tamburen och hängde
upp sin kappa. Vad hade hon gjort eftersom
hon inte förrän nu hunnit få av sig den? Och
nu vände hon ansiktet mot honom och sa:
— Go middag, pappa lilla!
Och lampan lyste över hennes bleka,
behärskade ansikte. Naturligtvis dolde hon mycket
väl sin häpnad över att han var så försenad,
hon låtsades helt enkelt inte om det, hon var
väl också tacksam för hans brist på
punktlighet just i dag, i varje fall misstänkte hon
tydligen ingenting, och han kände sig lättare till
sinnes.
— Du, sa notarien och höll upp handsken,
utan att se på henne. Jag hittade den här
alldeles utanför porten. Vill du vara snäll och
ta hand om den? Jag kände ingen lust att
lämna den till portvaktsfrun. Hon tröttar mig
alltid med sitt prat. Vill du vid tillfälle ta och
lämna den till henne och säga var jag hittade
den. Låt henne sätta ut en skriven papperslapp
i trappuppgången om den. Kanske den tillhör
någon här i huset.
Ulla stirrade på handsken och tog den, och
så kände hon antagligen igen den, för hon
blev lätt röd om kinderna, och hon höll
ögonen sänkta och vågade inte se upp. Hon
sa med en röst så tunn och klar att han
knappast kände igen den:
— Ja, pappa . . . det ska jag göra.
Och hon stoppade handsken i sin
handväska. Notarien tog av sig ytterrocken, hängde
upp den och gick in. Han lämnade
tamburdörren öppen. När han kom in i salen såg
han att han hade galoscherna kvar på fotterna.
Han smålog och sa till sig själv: Ja, se där,
vad det tar en gammal gubbe att spela lite
komedi för sin dotter! Han går in med
galoscherna på, haha! Han smålog alltjämt för
sig själv när han tog dem av sig och gick
med dem i handen mot tamburen. Dörren
stod öppen, och framför tamburspegeln stod
Ulla med en grå renhudshandske tryckt mot
sin mun, medan hon med strålande ögon såg
på sig själv i spegeln. Notarien studsade, så
som när man oväntat får se en människa
avklädd eller råkar bli vittne till en intim scen,
någonting som endast hör till ensamhetens
skygga värld. Han tog ett så snabbt steg bakåt
att det nästan liknade ett hopp, för att hon
inte skulle hinna se honom, så retirerade han
791
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
