Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Ljungquist: Lucia. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALTER LJUNGQUIST
in i matsalen igen, men hans hjärta slog
häftigt en lång stund, och han kände sig
klumpig och ofinkänslig, därför att han burit
sig så oskickligt åt att han blivit vittne till
detta, som inte angick någon annan än henne
själv. Han smålog åt sin egen hjärtklappning
och åt att han stod där med galoscherna
i handen och var villrådig och undrade var
han skulle göra av dem. Du löjlige gubbe! sa
han till sig själv. Nu stod dottern i dörren och
såg häpen på honom. Hans småleende dog bort.
Han blev förskräckt. Kanske skulle hon förstå,
att han sett henne? Hon såg på honom och
på galoscherna som han höll i handen.
— Vad är det, pappa? Varför står du där
med galoscherna i handen?
Han hämtade sig och lyckades tala
naturligt:
— Kan du tänka dig! Jag gick in med
galoscherna på! Det är väl olikt din
pedantiske och prudentlige far, säg?
Han smålog osäkert mot sin dotter, och när
hon såg honom småle spred sig ett tyst leende
över hela hennes ansikte, så att det skimrade
mot honom som om ett ljus tänts där. Han
kände sig alltjämt osäker. Det var så konstigt
alltsammans. Det blev så ljust och varmt
omkring honom, och han stod där alltjämt med
galoscherna i handen och smålog mot henne.
— Jo, sa hon. Det är mycket olikt dig. Vad
har hänt?
— Hänt? sa han tankspridd. Jag har ju
gått in i salen med galoscherna kvar på
fotterna!
Då skrattade hon, och när han hörde hennes
skratt förstod han med ens vad det var som
kändes så konstigt. Det var en ljuvlig och
ofattbar känsla av liv och värme efter en
lång, lång tid av köld och tomhet och mörker.
Han hörde plötsligt i sina öron den där
fugan av Bach och han fick åter den där
känslan av kraft, som han förut inte vågat
kalla glädje, och det slog honom som
någon
ting mycket sällsamt, att det också krävs
kraft till att vara glad. Och den där fugan
av Bach susade omkring honom i rummet.
Ulla tog galoscherna ifrån honom. Han stod
kvar och log och kände sig blyg och dum
därför att han inte dristat sig klappa henne på
kinden eller på något annat sätt givit uttryck
åt den ömhet som nu fyllde honom. Nå ja,
det kanske var bra som det var. Det kunde
måhända ha blivit alltför mycket på en gång.
Vi får väl gå varsamt fram också med vår
glädje? Det var konstigt i alla fall — själva
luften här inne omkring honom var som en
smekning, och det låg ett tyst leende kring
alla föremål, och han såg allting i rummet
alldeles ovanligt tydligt. Han strök med en
hand över nacken och skakade på huvudet.
Dörren till köket öppnades, och fru
Fahl-stedt stack in ett rött, upphettat ansikte. Hon
var förtvivlad, ett butiksbud med matvaror
hade försinkat sig, maten var inte riktigt
färdig än, det var inte hennes fel, kunde
notarien ursäkta henne? Hon var så upprörd att
hon inte lagt märke till, att till och med
notarien och hans dotter var försenade i dag.
Notarien avbröt hennes ursäkter:
— Seså, fru Fahlstedt. Det bryr vi oss inte
om. Huvudsaken är ju att maten blir god. Allt
tar sin tid. Inte minst matlagning, fru
Fahlstedt! Och för att resultatet i dag ska bli
riktigt gott, ta tid på sig bara, fru Fahlstedt!
Hon stirrade på honom, och när hon kom
ut i köket igen stod hon där handfallen en lång
stund, mittibland sina ångande grytor, och
sedan måste hon absolut gråta en liten skvätt.
Notarien gick långsamt in i sitt arbetsrum,
utan att tända där. Det var så mycket han
måste reda ut. Vad var det han skulle ta reda
på? Var det inte en fuga av Bach? Jo, men
vad spelade det för roll vilken fuga det var?
Han ämnade inte låta vilseleda sig den här
gången av ett löjligt behov av siffror och namn
och reda och ordning. Det var alldeles säkert
792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
