Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
O
BREV FRAN DANMARK
Hans Falladas roman om
manschettproletärer och storstadsidyll, ”Hur skall det gå med
Pinnebergs?” — på långt håll i släkt med
Longus’ gamla herderoman om ”Daphnis och
Chloe” — har gjort stor lycka i Danmark.
Inte bara hos publiken men också bland
författarna. Ett par av Leck Fischers romaner
variera Falladas tema, och det nästan
internationellt berömda funkismysteriet av Kjeld
Abell om Larson (”Melodien som kom bort”)
står också i skuld till Falladas ”Pinneberg”.
Till Falladarobinsonaderna må också räknas
sommarens danska succéroman av
debutförfattaren Mogens Klitgaard. Redan titeln röjer
samhörigheten: ”Der sidder en Mand i en
Sporvogn” (Povl Bränners förlag). Mannen,
som sitter i spårvagnen, är en Pinneberg;
variationen består i att han är medelålders.
Manufakturhandlare Lindegaard har passerat
livets middagshöjd. Han är en Larson som
kommit på sned. För honom är allt hopp ute.
Hans historia är den tristast möjliga, men den
är berättad med en egen besk och behärskad
humor. Mogens Klitgaards talang har nära
nog höjts till skyarna genom denna bok, som
sålts i ett för danska romaner ovanligt stort
antal exemplar. Till en del beror dock denna
succé på den omständigheten att boken kom
ut i den litterära mellansäsongen, då det är
ont om nya böcker. Ty danska förläggare tro
i allmänhet blint på den vidskepelsen att ingen
skulle bry sig om en bok, som utkommer på
någon annan tid än oktober månad. Så bra
som recensionernas superlativer, särskilt när
de plockas ut ur sitt sammanhang, göra
gällande, är boken emellertid icke. Det bästa som
rimligtvis kan sägas nu, då sommaren är över
och vi sitta mitt i oktobers bokflod, är att
Mogens Klitgaard icke med sin första roman
tagit mer i båten än han kunnat ro i land.
Det är redan det inget föraktligt beröm i en
tid då de flesta yngre författare lida en
förvånande brist på självkritik, som ovillkorligen
måste hänga samman med brist på kritisk
blick överhuvud, alltså okunnighet om det som
är oskilj aktligt förenat med deras yrke och
den sakliga lösningen av de konstnärliga
problem de uppställt för sig. Det skall bli
intressant att läsa Klitgaards nästa bok.
Den unge författaren Martin A. Hansen,
som med romanen ”Nu opgiver han” (1935)
vann rykte som en ny folklivsskildrare, har
i år utgivit en fortsättning: ”Kolonien”
(Gyl-dendal). Den står icke på samma nivå som
den första boken. Redan i ”Nu opgiver han”
röjde Martin A. Hansen en okonstnärlig
benägenhet att splittra sin roman i många
handlingstrådar. Personerna snubblade över
varandra. Men där fanns bland hans bönder
några, som endast den kunnat skildra, som
var väl förtrogen med den danska jorden och
med dem som bebo den, och som därför var
i stånd att med ord göra sina figurer levande.
Men huvudpersonerna från den första
romanen äro blott bifigurer i denna fortsättning.
Martin A. Hansens skötesynd, att icke kunna
802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
