Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hildebrand, Karl-Gustaf, Vårdagjämning; Lagercrantz, Olof, Den enda sommaren, anmälda av Johannes Edfelt - Edfelt, Johannes och Hallman, Adolf, Poetisk bilderbok, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Olof Lagercrantz’ första diktsamling, ”Den
döda fågeln”, tecknade profilen av en poet,
vars ungdomlighet inte uteslöt mänsklig
mognad och konstnärlig målmedvetenhet. I sina
nya dikter, samlade under titeln ”Den enda
sommaren”, har han tagit ett betydligt steg
framåt i fråga om intensitet och precision. Han
är en älskare av linje och kontur, och hans
poem ha verkligen sin styrka i den strängt
hållna begränsningen. Men det ciselerade
uttrycket utesluter i hans fall ingalunda valörer
och nyanser. Man märker detta kanske bäst
i en svit utsökta landskapsbilder, dels från
lantliga revir — Västergötland — dels från
Stockholm. Det klarögda och graciösa äro här
karakteristiska element; det mänskliga ingår
där som integrerande del, och bild och känsla
ingå en homogen förening, som konstituerar
själfull lyrisk konst. ”Avsked på kajen” må
illustrera den säregna, lågmälda intensitet, som
poeten lyckas förläna sina besjälade visioner:
När solen sjönk i väster och försvann
blev ljuset kvar i Söders tusen fönster,
som gnistrade i skymningen och brann
högt över Slussens sammanvridna mönster.
Vi stod på kajen. Båten skulle gå.
En lyftkran svängde skugglik som i drömmen
och aldrig hördes måsen skrika så
på vittutspända vingar över Strömmen.
En spårvagnsklocka ringde häftigt till.
Du räckte mig din hand för sista gången
och stod där stel med djupnande pupill
i tårlös, obegriplig ångest fången.
Signalen ljöd och du steg tyst ombord
och’fördes bort på kvällens blanka vatten,
och över stadens stenbelagda jord
föll som en vitgrå vinge sommarnatten.
Den erotiska lyrik, som samlingen rymmer,
är sällsynt försynt och förfinad. Sådana dikter
som ”Sommarnatt” och ”Sömn” ha ett graciöst
och förnämt anslag, en sordinerad men djupt
vibrerande ton. Man minns dem länge, särskilt
den sistnämnda dikten med dess lödiga klang
och nobla hållning:
Solfjäderaktigt glänser
mot kuddens ömgottsvar
ditt hår, som inga gränser
och inga stränder har.
Ditt bröst går lugnt som havet.
Som sjögräs är ditt hår.
I vågorna begravet
ett fjärran klockspel går.
54. — B. L. M. 1937.
Nu vill jag sjunka sakta
i dina armar ner
och inifrån betrakta
vad ingen vaken ser.
Förunderlig och mäktig
går klangen i ditt bröst:
en ton som tung och dräktig
ger all vår längtan röst.
Frågar man i detta sammanhang till sist
efter fälttecken, så ger poeten i en avslutande
programdikt klart besked om vad han bär
i skölden: han vill ställa sin dikt i
verklighetens tjänst, i de jordiska tingens syskonring.
Han har med sina senaste dikter på ett vackert
sätt förverkligat ett sådant program.
Johannes Edfelt
Hundra dikter
Poetisk bilderbok. Svenska dikter under hundra
år. Sammanställda av JOHANNES
EDFELT. Med illustrationer
av ADOLF HALLMAN.
Bonniers. 10:—.
Syftet med denna bok, som inspirerats av
det bonnierska förlagets hundraårsjubileum,
anges av utgivaren med följande ord: ”Denna
bok är inte att betrakta som någon lyrisk
antologi i sedvanlig bemärkelse. Den är snarare
en kulturhistorisk bilderbok: med svensk lyrik
som material vill den ge en revy över
stämningar och strömningar hos oss under de
senaste hundra åren. Den ledande principen
har varit att sammanställa hundra dikter av
hundra poeter, var och en representerande en
länk i en kedja, som omspänner ett sekel.
Varje dikt är författad eller publicerad det år,
varunder den återfinnes i tidsramen.”
Uppslaget är gott men ytterst krävande. Man måste
säga att Edfelt löst det med den poetiska
beläsenhet, det sinne för tidsatmosfär och den
stumma spiritualitet, som krävts för att
antologien skulle bli verkligt rolig. Att med enstaka
diktprov levandegöra en så lång och
komplicerad stilistisk och andlig utveckling, som
svensk lyrik beskrivit sedan 1837, låter sig ju
inte göra, men det är ytterst uppfriskande att
följa hur tonarter och temperament brytas mot
varandra. Och alldeles särskilt stimulerande är
821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
