Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Carlberg, Gösta, Bären varandras bördor, anmäld av Sven Stolpe - Fridegård, Jan, Offer, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
heten, till stort ohägn för romanens
konstnärliga verkan.
Men som den föreligger — strömmande,
ojämn, intensiv, hätsk, vild och patologisk —
förefaller den mig vara en av de
betydelsefullaste ansatserna i vår unga litteratur, och
mot prisnämndens beslut finns ingenting att
invända. Svensk litteratur har otvivelaktigt
blivit en ny stor diktarbegåvning rikare.
Sven Stolpe
Problem i källarvåning
JAN FRIDEGÅRD: Offer. Schildt. 5: 50.
I Fridegårds nya bok heter huvudpersonen
inte längre Lars Hård utan Johan Mörk.
I övrigt är han inte mycket olik sin
föregångare; hans psykiska konstitution är
densamma, med den ömtåliga känsligheten
bristfälligt skyddad av den hårdhet som bittra
erfarenheter alstrat. Han äger likaså ett farligt
sätt att genomskåda sina handlingars innersta
bevekelsegrunder, en medvetenhet som
obarmhärtigt avslöjar både självhärlighet och
självförakt; Johan Mörk tillåtes lika litet som Lars
Hård att sticka huvudet i busken någon längre
stund. Som vanligt i Fridegårds böcker finns
det två på samma gång anklagade och
anklagande parter: huvudpersonen och samhället.
Och just emedan Johan Mörk varken är en
självrättfärdig eller en ångrande syndare, utan
en anklagare som minst av allt friar sig själv,
får hans dom över samhället sin moraliska
styrka.
Johan Mörk är, återigen i likhet med sin
föregångare, en statarson som det går illa för
i staden. Han har ett litet antikvariat i en
källarvåning och tillbringar nätterna i en
skrubb innanför mellan de fuktdrypande,
rosslande rörledningarna. Ibland får han sälja en
Casanova till någon rodnande skolyngling och
kan bestå sig ett ordentligt mål mat.
Husvärden springer där och kräver honom på
hyran, hotande med vräkning; han är sedd
i groteskt källarperspektiv som det
middags-ätande djuret med buk och betar och
plån-boksutsvällning. Men det finns också ett par
goda grannar: fru Borunder, den glada och
hjälpsamma skolvaktmästarinnan med sitt
svärmeri för Strindberg och gamla
Stockholm, och fru Sordin, överklasskvinnan i
sju
rumsvåningen med guldleendet och de kalla,
frånvarande ögonen; det blir hon som lånar
honom pengar till hyran och kommer till hans
källarskrubb i lustans ärende.
Under tiden har Mörk inlett bekantskap med
kaféservitrisen Greta, en statarflicka som
nyligen fått plats i staden. Efter en
tragikomisk barndomsupplevelse med en
skomakar-gubbe har hon av hemtraktens befolkning
räknats som skändad och fått en skräck i sig för
allt som hör könet till. Tillgivenheten för
fadern, den trygge, godhjärtade jordarbetaren,
överflyttar hon nu på Mörk och driften till
familjebildning kommer henne att övervinna
alla betänkligheter: hon kommer snart till
hans källare, angelägen att få offra sig. Han
anar vart det ska bära hän men saknar
tillräcklig motståndskraft; nästa gång hyran
förfaller är flickan havande och han ryggar
tillbaka för utsikten till ett liv i fattigdom med
familjetvång och barnskrik och dålig lukt. Han
kan inte ge upp sin frihet och sina ovissa men
dock hägrande möjligheter; och så förmår
han henne att fördriva fostret. Det kostar
henne livet. Han känner lättnad över att ha
blivit fri, men samtidigt känner han sig
kuschad: hon har på något sätt segrat över
honom, genom sitt mod, sin tillit, sin tro. Han
känner sig mycket värdelös, han ger upp sin
affär och får plats som fiskar dräng just i den
dödas hemtrakt, där han nu börjar idealisera
henne och göra hennes minne till en bitterljuv
nj utning.
Johan Mörk lider av en djupt rotad ångest
för samhället, en skräck för den opersonliga
makt som håller människoödena i sitt
järnhårda grepp och tvingar in dem i livslång
träl-dom. Det är därför han är så rädd om sin
frihet och offrar allt annat för den. Hans
personliga livsutveckling har fört honom
utanför och blivit betydelsefullare för honom än
det trånga släktlivet. Han hävdar individens
värde och rätt i ett samhälle som vilar på
flertalets underkuvande, folkets förslavande under
arbetets och fortplantningens evigt pågående
process. Problemet för mannen i
källarvåningen blir att bereda livsmöjlighet för sig
själv utan att det går ut över andra och
samtidigt uppstår för honom det moraliska kravet
att också hjälpa andra till samma möjlighet:
ett problem och ett krav som är honom
övermäktiga.
840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
