Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fridegård, Jan, Offer, anmäld av Artur Lundkvist - Hammenhög, Waldemar, Anna Sevardt, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Det är en blödande, upprivande bok; den
är sann och sund som realism och psykologi;
den är oangriplig i kraft av sitt rannsakande
allvar, som på samma gång når utåt och
tränger inåt. Den är skriven i en knapp, klar
stil, en kärnstil av ovanlig, oförbrukad styrka
och friskhet. I allt det mörka eländet lyser det
levande ögats glans och blommar en
förtvivlans fantastik som äger rätt till den
missbrukade beteckningen humor. Och den
lako-nism i vilken Fr idegård är en sådan mästare
framstår inte som ett litterärt maner utan som
en verklig konstnärlig nödvändighet: hans
ämnen kräver den, hans lynnesart förutsätter
den. Även en skygg, ömsint poesi leker som
förirrade solfläckar mellan skuggorna. Bland
alla dagens förvuxna romaner gläder man sig
särskilt åt en författare med sinne för det
knappa uttrycket och för det väsentliga i
motiven. Artur Lundkvist
Hammenhögs senaste
WALDEMAR HAMMENHÖG: Anna Sevardt.
Roman. Natur och Kultur.
6: 75.
Waldemar Hammenhög kan sägas ha
framträtt som en våra dagars August Blanche, som
upphovsmannen till en rad gemytligt detalj
-realistiska bilder ur den lägre medelklassens
vardagsliv, givna på referatmässig
normalprosa och med stänk av kolportage och
följe-tongsromantik. Vad man hos honom kunnat
glädja sig åt, förutom den ofta sinnrikt knutna
intrigen, har varit de träffsäkra småborgerliga
interiörerna, de stockholmska gatuperspektiven
samt det troskyldiga människostudiet, som
aldrig strävat att höja sig över de skildrade
figurerna utan ställt sig på alldeles samma
plan, ja, stundom direkt identifierat sig med
dem. Därtill har kommit ett oförnekligt
under-hållningsvärde, som i det längsta kunnat
undanskymma andefattigheten och bristen på
konstnärliga kvaliteter i egentlig mening. Men
inför ”Anna Sevardt” torde det vara svårt att
uppehålla illusionen. Ty det visar sig nu, att
där de ovannämnda förtjänsterna saknas, finns
så gott sorn ingenting kvar. Borta är
miljöreportaget, borta, eller nästan borta, äro
Stock-holmsbilderna. Psykologien är osäkrare än
annars. Själva fabeln står ovanligt naken, och
dess spinkighet och snedvuxenhet i detta fall
äro därför dubbelt framträdande.
Stoffligt ansluter boken sig nära till
Ham-menhögs ojämförligt bästa, böckerna om
Esther och Albert. Anna Sevardt är Esthers
syster, som efter skilsmässan från sin
tobakshandlare kommit till Stockholm och fått plats
som hembiträde. Men ärelystnaden och
framåtandan lämna henne ingen ro. Med seg och
okuvlig energi skaffar hon sig tillfälle att gå
igenom aftonkurser i bokföring, stenografi och
språk. Tack vare lugn och kall förslagenhet
erhåller hon plats i en modefirma, där hon
inom kort avancerar till kontorschef, resande
och slutligen utlandsagent. Hela tiden har hon
hårdnackat kämpat emot sin egen kärlek, och
sedan hon givit efter för den under
svaghetstillståndet efter en sjukdom, tar hon upp en
ny kamp — mot moderskapet — som hon
vinner. Inte heller släktingarnas kompakta
ovilja och förtal förmå hindra henne. Lusten
att förbättra sin ställning, att komma ut i
världen — om andliga behov är det inte tal — är
obetvinglig.
Redan till det yttre är detta händelseförlopp
föga sannolikt, och det är en vägande
anmärkning mot en författare med så renodlat
realistiska intentioner som Hammenhög. Inte ens
den receptivaste begåvning inhämtar tvenne
språk på så kort tid som Anna Sevardt säges
göra det. Att en judisk grosshandlare, som
uppges vara en slug och skicklig affärsman,
efter endast ett par månaders anställning och
på så lösa boliner befordrar en ung, oprövad
kraft som Anna Sevardt till kontorschef, hör
också till det otroliga. Hammenhög bar i en
annan av sina böcker ådagalagt sin
förtrogenhet med förhållandena inom en stor
elektrici-tetsfirma. Inom modebranschen däremot
förefaller han rätt bortkommen; det kan inte ens
den katalogmässiga uppräkningen ur
varulagret överskyla. Men allra tydligast visar sig
den osäkerhet, som utmärker honom så fort
han vågar sig utanför en viss bestämd
miljö-och människokrets, i skildringen av
grosshandlare Resch. Det har blivit en alltigenom
overklig figur, vars frändskap med
kolportaget tydligt framgår av en nattlig scen mellan
honom och Anna samt av en passus som denna
(sid. 285): ”Att Resch allt oftare tänkte på
den litet strama, norrländska kvinnan Anna
841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
