Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Coward, Noel, Ridån går upp, anmäld av Johan Falck - Cronin, A. J., Citadellet, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
mycket under den tiden, till och med av dessa
vänliga gamla damer i sin garden-partystass.
När allt kommer omkring, så uppträder jag
inför dem ännu på matinéer, och jag har en
sorglig misstanke om att jag inte roar dem
hälften så mycket nu som jag gjorde då.”
Då och då sjöng han också hymner i kyrkor,
”men det avskydde jag, ty frånvaron av
applåder gjorde mig nedstämd”. Skolgången blev
ytterligt sporadisk, och lille Noel var kanske
knappast heller så lämpad härför: ”När jag
var sex år började jag i en skola som
innehades av en miss Willington. Hon hade blusar
med puff ärmar, veckade kjolar och valk
i håret. Jag tyckte inte om henne. Vid ett
tillfälle när hon hade gått mig på nerverna i
samband med någon detalj i engelsk grammatik,
bet jag henne i armen ända in till benet, en
handling som jag aldrig ett ögonblick har
ångrat.” Men han förvärvade sig tidigt det
som för hans karriär var bättre än
skolbildning och självkritik, nämligen självtillit,
arbetsintensitet, konstnärlig mångsidighet. Och
man kan inte förneka att han väl förvaltat
dessa barndomens pund och vetat att formera
dem i den riktning de pekade.
Allteftersom boken, åren och händelserna
skrider fram får den raljanta tonen vika för
allvaret och reflexionen. På ett egendomligt
sätt (man har inte väntat det i detta
sammanhang) växer boken ut från det personliga till
att uttrycka teaterns och dess arbetares
ständiga kamp och eviga strävanden, där den
svindlande segern och det förtvivlade
nederlaget ligger så nära varandra. Därför blir
boken i synnerhet en bok för allt teaterfolk
(även recensenter och ridåhalare!), som med
småleenden kommer att känna igen sin egen
värld — om också något förstorad! Men man
rycks med, man gläds och ängslas i kapp
med denna bejakande frenesi infor de
obegränsade och obrukade möjligheterna, bland
vilka Coward går omkring och formar och
gestaltar och trots sin cynism och fullvuxna
världsvana aldrig blir annat än lille Noel in
Wonderland, hemligt förtjust och berusad av
alla de strålande äventyren. Coward intime
blir en stimulerande, rik och i flera avseenden
givande bekantskap (betydligt bättre än sitt
rykte!), som man gärna ville ha gjort
tidigare. Man emottar boken desto tacksammare
som den bidrar till att utfylla den påtagliga
brist på god teaterlitteratur, som kännetecknar
svensk bokmarknad. Dessutom är
översättningen utmärkt (så när som på ett par enstaka
fackuttryck) och gjord med känsligt öra för de
cowardska poängerna med sin ibland
underfundiga humor. Johan Falck
Läkare
A. J. CRONIN: Citadellet. Översättning av
Thorsten Jonsson. Tiden.
8: 50.
Ett citadell är som bekant en fästning,
grundmurad och stadig men i våra ögon
nästan löjeväckande gammalmodig och
ineffektiv. Det citadell Cronin går till storms
mot i sin nya roman är den engelska
läkarkårens organisation och arbetsförhållanden.
Systemet är föråldrat men det är solitt och
oåtkomligt, och det fordras en nästan
övermänsklig karaktär hos en ung läkare för att
inte falla offer för slentrianen, följa med
strömmen, göra penningbegäret till det
väsentliga, där medmänniskornas liv och hälsa borde
komma i främsta rummet. Cronin har själv
varit läkare, och den skildring han ger av den
unge doktor Andrew Mansons utveckling från
assistent i ett gruvsamhälle i Wales till en av
läkarna på modet i Londons West End, bär
alla tecken till att vara i inre mening autentisk.
Manson är skotte till börden liksom
författaren men hamnar i en avkrok nere i Wales som
assistent åt den slagrörde doktor Page, vars
praktik han helt och hållet får sköta för ett
i förhållande till vad den ger sin ägare i inkomst
synnerligen blygsamt arvode. Det retar
naturligtvis skotten i honom, men egentligen bryr
han sig inte så mycket om pengarna. Det värsta
är att han kan så lite. Han kommer direkt från
böckerna, med fina betyg, och nu upptäcker
han att han inte kan ett dugg. Av sina
överordnade får han heller ingen hjälp. De är helt
och hållet inställda på att tjäna pengar. Efter
växlande öden når han en viss ryktbarhet på
grund av en undersökning som han gjort
an
854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
