Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Cronin, A. J., Citadellet, anmäld av Thure Nyman - Körmendi, Ferenc, Räkenskapens dag, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gående antracitdarnmets inverkan på lungorna.
Han får plats i en regeringskommission för
arbetarskyddslagstiftning, men i stället för att
få fortsätta sina tbcundersökningar, som han
blivit lovad, får han åka omkring och räkna
bandage. Det meningslösa i detta
statistik-vurmeri gör honom rasande, och han går ifrån
sin plats. Han har överhuvudtaget lätt för att
bli rasande, när han inte får som han vill, men
detta bottnar inte bara i ett koleriskt
temperament utan framför allt i en stark idealitet, ett
rättfärdighetskrav, en våldsam indignation över
ett system som mindre går ut på att hjälpa
de sjuka än att skaffa yrkets utövare feta
inkomster. Vart han vänder sig möter han
samma tendens, och så småningom glider han
själv in i systemet, allierar sig med ryktbara
societetsläkare och blir slutligen själv en av
dem som belåtet räknar sina dagskassor. Han
har slagit upp praktik i London, och tack vare
både skicklighet och personliga egenskaper
lyckas han snart nog komma i ropet. Hans
poliklinik är packad av folk, och han som
föraktfullt sett ned på sina kollegers evinnerliga
medicinflaskor, börjar själv dela ut droppar och
piller. Han kallar in alla poliklinikpatienter,
som han sett förut, på en gång, känner dem
på pulsen, slänger till dem en fras, skriver sitt
”iter” på deras recept och låter hustrun blanda
till någon ofarlig vätska i flaskan, medan han
rusar ut i den fina avdelningen för att på
samma sätt expediera en kund som betalar
dubbla taxan. Sådant kallas organisation, och
pengarna flyter in i en jämn och stadig ström.
Mellan mottagningstiderna åker han omkring
i sin eleganta bil till damerna i West End och
hör förbindligt på, medan de broderar ut sin
inbillningssjuka. Det lönar sig ändå bättre,
det betalas lika mycket i guineas som kliniken
i shillings. Han är framgångsrik, och han får
vänner. De skickar patienter till honom och
han gengäldar uppmärksamheten. Det kallas
också organisation, och den ger storartade
resultat. Men en dag får Andrew Manson med
egna ögon bevittna, hur kirurgen i kretsen
gör sig skyldig till ett fruktansvärt och
ödesdigert missgrepp. Han är helt enkelt ingen
kirurg, han kan inte operera. Detta öppnar
ögonen på Manson, och han rycker sig loss
ur den förtrollning varmed guldet och
framgången bundit honom. Tillsammans med ett
par gamla vänner från de första svära åren,
besjälade av samma längtan som han själv
innerst inne att uträtta något positivt för
mänsklighetens välfärd, slår han in på en väg
som öppnar nya perspektiv för engelsk
läkekonst. Det är inte fråga om något slags
förstatligande. Doktor Cronin avskyr byråkratien
som pesten. Hans reformprogram bygger
framför allt på en sinnesändring hos yrkets
utövare.
Färggivningen i Cronins roman går en
smula i svart och vitt men däremot är
ingenting att invända. Författaren har inte haft för
avsikt att skriva en objektiv roman, det
konstnärliga syftet kommer i andra eller tredje
hand, allting har fått underordna sig hans
vilja att skaka om och rycka upp, att sätta
torpedo under arken och väcka de andligen
döda. Att han lyckas fånga läsarens intresse
och hålla det spänt från början till slut i denna
ganska omfångsrika roman hänger emellertid
samman med litterära förtjänster. De gestalter
han för fram är inte bara dockor i spelet,
språkrör för författarens idéer, typer till
tesernas illustration utan levande människor,
vilkas öden intresserar en rent personligt.
Handlingen glider fram i snabb takt, det finns
inga döda punkter, inte ens de här och där
förekommande tekniska resonemangerna blir
till longörer. Det är ett lidelsefullt intellekt
som för ordet, och det har ett budskap som
förvisso gäller inte bara England. Så länge liv
och hälsa är beroende av möjligheten att köpa
hjälp för pengar är det något fel i systemet.
Doktor Cronins reformprogram går ut på
sanering inifrån, och det torde vara den enda
möjliga vägen. Thure Nyman
Ensamheten i virveln
FERENC KÖRMENDI: Räkenskapens dag.
Översättning av Johannes Edfelt.
Norstedts. 12:—.
Ungraren Körmendi som efter förra årets
”Äventyr i Budapest” nu framföres med en
diger tvåbandsroman, ”Räkenskapens dag”,
övertygar allt fortfarande inte om att han hör
till de stora författarna. När en
Budapesttid-ning förklarar att hans senaste bok i betydelse
blott kan jämföras med Thomas Manns
”Bergtagen” måste man nog enbart betrakta det som
855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
