Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Kennedy, Margaret, En skilsmässa, anmäld av Ann Boulleau - Sender, Ramón J., Sju röda söndagar, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
alla omständigheter, kommer att se hela sin
framtida utveckling bestämmas av
föräldrarnas konflikt. Chockerade eller deltagande
släktingar och vänner tar hand om skilsmässan,
skvallret blommar upp och frodas, och så har
ett helvete kommit till även av dessa mycket
fromma förutsättningar. När kontrahenterna
för andra gången kommer underfund med att
de begått ett misstag, är det för sent.
Orubbliga faktorer har kommit till, nya skott har
skjutit ur stammen. Raketen har redan sänt ut
hela sitt sprakande regn av gnistor, som nu
förirrar sig ut i en obestämd rymd och
slocknar i tysthet. Vad som kan hända i
fortsättningen är utan intresse för oss och romanen.
Man tänker onekligen gärna på en raket,
när man läser Margaret Kennedys bok. Den
tycks skriven med en rasande fart.
Hand
lingen drivs spontant framåt genom att en
katastrof utlöser cn annan. Den psykologiska
analysen framträder starkast i glimtar. Alec
och Betsy är lika vaga konturer som de
människor man var dag möter på gatan. Barnen
är klarare utformade, kanske därför att först
och främst de är skilsmässans offer. Om dem
handlar romanen, om deras olika reaktioner
inför föräldrarnas problem. Vore inte bokens
inställning så genomgående objektiv, skulle
man här till och med kunna utläsa ett memento.
Nu är emellertid författarinnan nästan
påfallande litet sentimental. Och visserligen
uppskattar man hennes talang som
människoskild-rare. Men trots att romanen inte leder till
någon egentlig konklusion sätter man en annan
sak ännu högre: kompositionen, hennes blick
för händelsernas konsekvens. Ann Bouleau
Frihet eller död!
RAMÖN J. SENDER: Sju röda söndagar.
Översättning av Karin Alin.
Tiden. 6: 50.
Ramön J. Sender är en av de yngre spanska
författare som nådde ryktbarhet före den
fascistiska järnstormen, en lidelsefull
förespråkare för det revolutionärt sinnade folklagret
inom den spanska republiken. Han vill ogärna
bli räknad till de intellektuella, han är först
och främst en känslans man som hyllar sig
till den instinktiva frihetsdriften, den levande
flamma som bor i människobröstet. Hans
patos går ut på att bevara denna flamma
oan frätt av snärjande teorier och förkvävande
kompromisser. Han står anarkosyndikalisterna
nära och det är i första hand deras talan han
för i sin bok om de sju strejkdagarna, de röda
söndagarna. Så förtrogen är han med vad de
tänker och känner att det fallit sig alldeles
naturligt för honom att överlämna ordet åt
dem direkt en efter en och på så sätt låta dem
föra berättelsen framåt.
Det börjar en söndag i Madrid med ett
politiskt protestmöte på Paranymphteatern; det är
förbjudet med högtalare ut mot gatan, men
hur det är saboterar högtalarna mötet och
civilgardet går till angrepp. Under den
våldsamma sammanstötningen blir tre arbetare
dödade, tre präktiga, frihetsälskande män.
Deras klasskamrater börjar genast
organisera proteststrejken; begravningen blir till en
kraftig demonstration, som upplöses i kamp
med civilgardet; bomber och pistoler plockas
fram för strider på gatorna; strejken lamslår
hela staden, de strejkbrytandc spårvagnarna
stoppas och några målmedvetna kamrater
avskär ljusledningarna, så att Madrid ligger
i mörker, behärskat av de revolutionära. Det
är några dagar och nätter, fulla av spänning,
hänförelse och hopp, förödelse och död och
intensivt liv. Sedan mobiliserar samhället sitt
försvar, arbetarnas organisationer sönderslås,
många strejkande hamnar i fängelse och
åtskilliga blir nedskjutna; arbetet och vardagen tar
vid igen.
Av bokens personer är det närmast fyra som
står i sådan relation till varandra att
skildringen får någon likhet med en roman. Kamrat
Villacampa är en hygglig
genomsnittsrevolu-tionär, mer intresserad än han vill medge av
den sextonåriga Star Garcia, arbeterskan från
lampfabriken, som springer omkring barbent
och säljer broschyrer. Samar är en journalist
som slutit sig till de revolutionära och
samtidigt förtärs av kärlek till den sköna
generalsdottern Amparo, vilket innebär en konflikt
som söndersliter hans känsloliv på det
häftigaste. Star Garcias far är just en av de tre
857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
