Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sender, Ramón J., Sju röda söndagar, anmäld av Artur Lundkvist - Bergman, Sten, I Morgonstillhetens land, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
dödade arbetarna från protestmötet och inne
på bårhuset tröstar Samar henne med det
extatiska utropet att döden inte finns. Star blir
en revolutionens lilla stjärna där hon irrar
omkring på farliga vägar med sin älskade
tupp på armen; hon tycks aldrig se annat än
stridskamrater i männen, men kanske döljer
hon något i sitt tappra och djupa hjärta. När
Amparo förråder Samars kamrater för att
rädda sin fader generalen firar Samar en
improviserad bröllopsnatt med henne och
lämnar henne därefter för alltid. Star gör sig
ärende dit och glömmer kvar sin revolver på
bordet; Amparo gör bruk av revolvern och
Samar återser henne på bårhuset: nu finns
döden också för honom, den ståndaktige
revolutionären. Han hamnar slutligen i fängelse
och Star för sin del slår sig resignerat samman
med kamrat Villacampa.
Kampen är dock inte uppgiven utom för
ögonblicket, ty för dessa anarkister gäller bara
en paroll: frihet eller död! De är paradoxala
idealister, överfulla av vitalitet, drömmande
om frihet och rättvisa i ett samhälle där alla
är osjälviska och broderliga. Men, framhåller
författaren, så snart anarkisten ger sig ut i den
sociala kampen utplånas han i en heroisk men
ofruktbar revolt. ”Ingen kan närma sig
mänskligheten genom att offra allt och fordra allt
tillbaka. Samhället bygger inte på
tillvaratagandet av individuella dygder utan på ett
system som korrigerar bristerna genom att
inskränka den enskildes rörelsefrihet.” Det är
just på grund av denna egenskap hos
samhället som anarkisten aldrig kan försona sig
med det.
Ramon J. Sender hyllar anarkisternas
storslagna mänskliga egenskaper ”som emellanåt
når upp till det sublima”; han är själv en
glödande ande liksom de, han kan känna djupt
och tänka ovanliga tankar och han är en äkta
konstnär. Vilken levande klarhet kan inte
människor och omgivningar uppenbara sig i
mittibland lidelser och tumult! Hans bok
påminner inte minst däruti om Malraux’ berömda
roman från inbördeskrigets Kina. Han kan
även på samma sätt fördjupa sig i sällsamma
extaser och förfärande lidanden. Och samtidigt
ger han sin fantasi frihet att flyga ut över
Spanien som ett bi och suga hoppets honung
ur alla dess röda blommor, speglande berg
och byar och städer och skiftande landskap
i sina ögonlinser. Han kan också låta fru Måne
blicka ner på revolutionärernas nattliga
förehavande och fly bakom ett moln som en
förskräckt borgarfru vid deras skott.
Artur Lundkvist
Bok om Korea
STEN BERGMAN: I Morgonstillhetens land.
Bonniers. 9: 50.
Sten Bergman ger här en skildring av sin
senaste tvååriga forskningsresa till Korea,
1935—36. En resa, vars huvudsyfte var att
i norra Korea studera fåglarnas utbredning,
biologi, flyttningsförhållanden och så vidare
och att anknyta dessa studier till föregående
forskningar i nordöstra Asien. Dessutom gällde
det att hopbringa zoologiska och etnografiska
samlingar. Färden genomfördes programenligt
och gav tillfredsställande resultat.
Liksom Bergmans tidigare böcker om
Kam-tchatka och Kurilerna är också ”1
Morgonstillhetens land” laddad med friskt och intressant
stoff. Och liksom de tidigare böckerna lider
också denna av formella svagheter. Nu må
det visserligen vara sant att man knappast kan
ställa konstnärliga anspråk på en
forsknings-reserapport, men en viss grad av lättlästhet
har man rätt att vänta sig. Och boken är så
pass trögläst att man ofta blir irriterad och
önskar att doktor Bergman låtit någon
litterärt tränad person gå igenom manuskriptet,
stryka bort oväsentligheter och upprepningar
och i stället ge fylligare skildringar av de
väsentliga upplevelserna.
Men, som sagt, boken är laddad med friskt
och intressant stoff, och man läser den ändå
till slut med ett visst nöje. Den ger en ganska
allsidig bild av Koreas natur och folk, och
eftersom väl ytterst få svenskar har någon
aning om den delen av världen, fyller den
alltså en uppgift. Bäst är författaren, när han
berättar om sina jaktfärder — fasan jakten
med hök är utmärkt skildrad. Och om
koreanernas familjeliv, läkekonst och rituella
sedvänjor skulle man gärna velat höra mer.
Bildmaterialet lägger åtskilliga tum till
bokens växt. Det är utomordentligt vackert
och talande. Som författare är Bergman
amatör, som fotograf är han artist.
Sven Barthel
858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
