Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Heller, Frank, Diagonal genom Europa, anmäld av Sven Barthel - Forss, Elis, Mañanaland; La Varre, William, Guld, ädelstenar, orkideer, anmälda av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Europeiska glimtar
FRANK HELLER: Diagonal genom Europa.
Bonniers. 5: 50.
När man har läst ”Diagonal genom Europa”
önskar man som många gånger förr att Frank
Heller någon gång ville sätta sig till att skriva
en stor bok om Europa, om europeiska
folklynnen, livsformer och seder. En bok som
skulle innehålla summan av denne intelligente
författares rika erfarenhet, av alla de
skarp-ögda iakttagelser och kvicka och kloka
reflexioner han strött omkring sig i sina fyrtioen
volymer. Det kunde bli ett av vår
reselittera-turs klassiska verk och en lika nyttig som
rolig läsning för svenska folket. Men man ska
inte ge en författare råd. Om han någon gång
följer dem, visar de sig tyvärr sällan vara
goda råd.
”Diagonal genom Europa” är en samling
reseintryck från de senaste åren, korta
kåserier, snabba glimtar, i hög grad läsvärda,
stundom tänkvärda. Bäst minns man kapitlen
från Rumänien. Men också skildringarna från
Warschau och London ger goda prov på
Hellers speciella förmåga att på några korta
sidor — med några faktiska upplysningar,
några syn- och smaksensationer, en avlyssnad
dialog, en belysande anekdot — dra doft- och
stämningsextraktet ur en miljö. Han är en
intresserad resenär och en intresserande
reseskildrare, kunnig, kultiverad och kvick, säker
och elegant stilist. Han är efter Gustaf
Mattson den ende som lyckats utveckla akademisk
jargong till litterärt njutbar (i hög grad
njutbar) stil.
Man läser alltså boken med stort nöje och
en del behållning. Och hoppas som sagt på en
längre avhandling om de europeiska folkens
seder och bruk. Sven Barthel
Sydamerikanskt
ELIS FORSS: Mananaland. Bonniers. 6: 50.
WILLIAM LA VARRE: Guld, ädelstenar,
orkidéer. Översättning av Hans Langlet.
Hökerbergs. 7: 50.
I fjol lade man särskilt märke till Elis
Forss’ bok ”Tropical tramp”. Den var inte
bara en av de bästa av de ovanligt många
reseskildringar, som utkom hösten 1936, den
var dessutom en författares debutbok. Dessa
vagabondhistorier var upplevda och berättade
av en man med tydlig lilteräi’ begåvning,
personlig syn och personligt tonfall. En man som
man från början tyckte om och trivdes med.
Boken gick också ut i ny upplaga, vilket inte
hör till vanligheten, när det gäller reseböcker.
Den nya boken befäster det sympatiska
intrycket av Forss’ person och begåvning.
”Tropical tramp” var till det yttre gjord efter
det gamla vanliga mönstret - — en äventyrare
berättar några av sina mest spännande
upplevelser i skilda världsdelar. ”Mananaland”
är upplagd på ett helt annat sätt. Här ger han
ett sammanhängande avsnitt ur sitt
vandrar-liv, några års upplevelser i Syd- och
Centralamerika som sjöman, guldgrävare,
diversearbetare.
Forss har under tjugufem års tid befarit
alla hav och alla världsdelar, prövat alla yrken.
Vandrat och arbetat och vandrat igen. Mest
har han kommit att hålla till i det latinska
Amerika. Där trivs han bäst, där är livet
lättast att leva för en oorganiserad man. Där
finns alla chanser för den som kan gripa
dem. Där är friheten mer obeskuren än någon
annanstans, det gäller bara att kunna bära
den. Forss är ingen äventyrare. I varje fall
är han inte en sådan, som dumdristigt kastar
sig ut i ungefär vad som helst, bara för
spänningens skull. En annan sak är att han inte
tar en omväg kring äventyret, när det ställer
sig i vägen för honom. Han är en vandrare
helt enkelt, en obotlig horisontj ägare, en
tropical tramp, en av dessa européer och
yankees som härs och tvärs genomkorsar
Latinamerika, slår följe en tid, skils för
månader och år, träffas igen, vid en
gruv-camp i Chile eller en bardisk i Colon.
Vad han nu berättar i ”Mananaland” är
(tydligen med avsikt) ingenting sensationellt.
Han vill skildra en tropical tramps normala
levnadsförhållanden, de äventyrliga vägarnas
vardagsliv. Idén är utmärkt och utförandet
859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
