Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: Året 1936. En diktcykel - V. Mänskan och valan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅRET 19 36
— Kurirer ser jag runt om världen jaga
med bogar svarta utav blod.
Men fatta mod.
”Mitt hjärta mörknar som ett sommarlandskap
i åskans skugga, och min aning hör
förtvivlan ropa ur mitt eget grannskap
— men själv skall jag stå fri och utanför?”
— Sorg ser jag nalkas alla dessa trygga,
och nöden ser jag söka hem och bygga
sitt svalbo vid din visthusbod.
Men fatta mod.
”Mitt hjärta fladdrar ängsligt mot sitt galler
av revben med en vettskrämd fågels slag.
Men likväl skall jag se, som du befaller,
med mod och tro emot en bättre dag.”
— Vem tror att det är bättre tid jag siar?
Män ser jag komma hit med långa liar.
Kal mark skall stå, där hoppet stod.
Men fatta mod.
”Mitt hjärta sjunker, tyngre än ett ankar,
mot svarta svalg, där ingen botten är.
Och djupt mot mörkret sträva mina tankar
att slukas, slockna och förintas där.
Du bröt min framtids skyddande försegling.
Skänk mig mitt mod igen, en förespegling
att vandra efter oavvänt
med hoppet tänt!”
— Förtryck skall sitta på en tron av skallar
med en kartesch som äpple i sin hand.
Rättvisans våg skall slå som våldet kallar
och vettets klara eld anstifta brand.
Så fatta mod! Ty dig ger jag till känna:
den som är mänska i en tid som denna
och kringränd håller stånd vid dödens flod,
behöver mod.
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
