Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haakon Bugge Mahrt: Kurs mot Pensacola. Novell. Översättning av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KURS MOT
tade så han skakade. Så släckte han cigarretten
mot skoklacken, det flög några gnistor från
den innan den slocknade. Han kastade bort
den och prövade låset på bildörren. Den var
olåst, han öppnade dörren och gav mig tecken
att kliva in. Själv tog han plats vid ratten och
startade med detsamma så vi larmade som ett
långt gapskratt bortåt gatan.
4.
Vi körde en stor del av natten, tror jag,
uppåt vägarna norr om staden, genom de täta
skogarna. I början hade vi radion på hela
tiden och körde för full musik med orglar och
väldiga orkestrar som brusade så att bilen
liksom svällde av toner, men utåt natten tog det
slut och vi satt och slöade och körde och såg
lyktljuset fladdra in mellan trädstammarna
vid varje sväng av vägen. En gång passerade
vi ett tåg med ett kraftigt gnistregn från
lokomotivet, som färgade röken till en eldsky som
rullade bort i nattmörkret under det hjulen
larmade och gnisslade. Så var det också borta
och bara svart skog fanns kvar.
Innan det dagades stannade vi och körde
in bilen i en skogsdunge vid vägen där den
stod väl gömd. Så banade vi oss fram på ett
slags stig och kom snart till en liten koja, där
vi lade oss på golvet. Jag sov bara några
timmar och då jag vaknade stod Robert redan
i dörren och rökte och tittade ut. Det låg
glöder på härden, så han måste ha haft eld
där under natten. Han sov bara korta stunder
åt gången, så var han uppe och tassade, jag
kände till det från nätterna nere vid hamnen.
Jag steg upp och tittade ut. Dimman låg
i gråa flak mellan stammarna, ljungen på
marken lyste röd igenom den. Det var höst
i skogen, det var som om granarna stod och
grät, i svarta, allvarliga klungor runt kojan.
Robert hade gått efter vatten, jag hörde det
klinga och klunka i hinken nere från bäcken.
Framför dörren glänste det vått i stora, grå
PEN SACOLA
stenskrevor och gult, tovigt gräs låg nedmejat
omkring dem av regnet.
Strax därpå var vi på väg uppåt åsen.
Jag gick och tittade ner framför mig, det
låg tätt med vissna barr i den svarta
lerjorden, och längs stigen fanns stora högar av
vattensjuka, gula ormbunkar. De låg där och
var morbida, afrikanska, men lövskogen’ stod
där stilla och höstkall och rostade till en stor
järnskog. Ty det är det skogen gör om hösten,
den rostar. Rönnarnas blad blir som gammalt
järn med stora, friska rostfläckar i, som äter
upp dem, björken blir full med små klingande
paljetter som står och skakar och blir till den
spröda metallton som sjunger innerst i
höstskogen under det allting står och rostar, eken
och aspen och buskarna och ljungen —
Med ens hörde jag ett annat ljud, en tung
malmklang som dånade bort över åsarna med
jämna slag. Det var timmerhuggare som höll
på uppe vid berget. Vi stannade och lyssnade.
Och det var då jag fick syn på livbojen. Det
var en vit livboj som låg runtom en
granstubbe vid sidan av stigen. Jag läste några
bokstäver på den. S/S AIDYLL stod där med
stora, svarta bokstäver på den glänsande
segelduken. Den hade spruckit sönder på ett ställe
och det trängde ut halvrutten, unken kork
i sprickan. Jag kände undran och ångest dra
igenom mig när jag plötsligt fick se denna
livboj här, många mil uppe i den öde skogen.
Så började Robert gå igen. Och så kom jag
att tänka på att det inte var mindre underligt
att ha honom gående där framför sig mellan
trädstammarna i overall med sin lätta,
vaggande sjömansgång. Det ena var lika overkligt
som det andra —
Vi hade nått upp under bergstupet. Det låg
ett litet vatten där och det var vid kanten av
det de höll på att hugga.
Jag blev stående och stirrade där i
skogs-brynet vid sidan om Robert. Dimman låg
i tottar kring fjällväggen, mellan flammande
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
