Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NORGE
hållning är: makaber triumf. Så ruttna är vi.
Allt är kön och brunst. Sandemose opererar
med en avstängd värld, segelskutans, skansens,
där de isolerade männen inte tänker på något
annat än kön, där graden av potens och
köns-lig kraft är det enda avgörande. Kvinnan är
för dessa karlar antingen glädjeflicka eller
madonna. Det må vara så realistiskt som helst
som en studie över sjömäns liv och
mentalitet — det mister under alla förhållanden sin
giltighet, när det upphöjes till fnysande och
triumferande livsförklaring, basen för en
människouppfattning och ett slags mytisk
filosofi. Det är ingenting annat och mera än en
avstängd och monoman människovärld. Skall
man placera det hela socialt-etiskt, har det ett
enda namn: barbari. Denna kult av mannen,
denna hänförda värdering utifrån hjältens
fysiska utrustning och könsduglighet är under
alla omständigheter betydligt värre än någon
av de förseelser i det tredje riket som
anti-nazisten Sandemose har protesterat emot. På
det hela taget illustrerar Sandemose- i stort
format en typiskt modern motsättning: mellan
den politiska kulturbeundran och den
moraliska anarkikult, som mycket ofta förenas hos
vår tids kulturarbetare. Det är ett av vår tids
mest ödesdigra misstag detta: att man
samtidigt kan proklamera kulturplikter och
driftsbarbari.
Detta betyder inte något förnekande av
driftslivet, någon ovilja mot att erkänna
människan som hon är eller någon önskan om
skönmålning i den konstnärliga
människoskildringen. Inget konstnärligt, mänskligt eller
socialt intresse gagnas av att man förnekar
verkligheten eller flyr från dess problem. Meti
den som på ett vilket som helst av livets
områden triumferande flyr till barbariet och
hämningslösheten har ingen möjlighet att på
ett annat livsområde hävda civilisationens
krav. Livets problematiska och tragiska
motsättningar och spänningar löser man Över-
LARS BERG
huvudtaget inte genom att docera
upplösningens desperata salighet. Ingen betvivlar/
att skansens råbarkade liderlighet är ett
faktum, men man må ha rätt att förneka, att den
på något sätt representerar en framstående
manlighet, för att inte säga någonting heroiskt.
I Sandemoses bok är den tvärtom en helt
annan och för boken ödesdiger sak: den är
tråkig. Man kan överhuvudtaget inte förneka,
att boken har åtskilliga tråkiga partier, att
den är oklar, och att en av dess
huvudpersoner, kaptenen, är mycket banalt uppfattad
och skildrad. Men jag upprepar: det finns
ypperliga skildringar i den, klara bevis för
Sandemoses stora talang.
Lars Berg heter en ny författare, som i år
har utgett sin tredje roman, ”Du skal svare”
(Tiden Norsk Forlag). Hans två tidigare
böcker handlade om respektive en impotent
man och en frigid kvinna. Jag har inte läst
dem och har alltså ingen mening om dem.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
