Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN NORGE
och samlande upplevelsen ... Även glädjen
över att förvånas nekade skolan oss. Allting
blev bara blek upprepning ännu innan vi
hade börjat på allvar. Upprepning därför att
det bara var vissa bestämda saker som kunde
hända inom det en gång för alla uppdragna
systemet... Inte ens kunskapstillägnandet blev
upplevelse, därför att den kördes i oss i
avgränsad form. Här gick strecket, och längre
skulle vi inte bry oss om att gå ... Och vi
visste ju mycket bra, att det som skolan
fordrade av oss, vårt så kallade pensum, fyllt av
onödiga saker, prat och gamla idisslade,
oreviderade sanningar, det var inte värre än att vi
kunde lära oss det på hälften av den tid som
stod till förfogande. Vad skulle vi göra med
all den tid som blev över?”
Det är ett litet anklagelsedokument, som
man har anledning att ta upp. För det första:
det är en upplevelse som författaren kräver.
Det är inte en metod, ett ”sätt att tänka”, det
är inte nyttiga saker, användbara kunskaper,
utmyntade i passande doser. Nej, vad dessa
unga män kräver är en utlösning av sin
livskraft, en tillfredsställelse av sin längtan efter
upplevelse. Kunskapstillägnandet kunde ha
blivit detta. Men när det inte blev det, därför
att det försiggick så stereotypt, söker de andra
upplevelser och får inte ut någonting av dem
”därför att skolan band oss”. Och därför att
den moderna demokratiska skolans princip är
att ingen får springa i väg framför de
efterblivna.
Det är gripande att läsa om dessa unga
mäns försök att finna ”den samlande
upplevelsen” i oroliga erotiska erövringsförsök,
i otäcka supfester, i storslagna diskussioner.
”Det blev aldrig någonting riktigt av
alltsammans.” Hjälten möter också den kristna
världen och stirrar på den, förundrad och
misstrogen, både lockad och frånstött. Hans
längtan till ömhet och hängivelse får ett skyggt
men brännande uttryck i hans naturkänsla.
Det var längesedan jag läste någonting så
gripande och rörande som naturskildringarna
i denna bok. De är som smekningar. De är
religion. De är förtroliga bekännelser ur ett
levande och längtande sinne.
Denna bok har säkert förfärat många,
därför att den är så oförfärad. Den borde lära
alla, som har med ungdom att göra, hur litet
det nyttar att gräla på den och tjata om dess
fördärv. Har man inte vilja att förstå den och
tillmötesgå dess längtan efter ”samlande
upplevelse”, så skall man erkänna det, förklara
att man misslyckats och vända anklagelsen
mot sig själv.
Man kommer att med spänning följa
Andreas Eriksen. Ty det är tydligt, att här
står en man som inte bara kan skriva en
isolerad bok om ett visst ämne utan som är
diktare. Han är ett instrument — och han har
alla förutsättningar för att också bli en
personlighet. In summa: han är ämnad till något
stort. Måtte han också bli det!
3.
Kapitlet prisromanerna kan jag klara av
snabbt nog, eftersom två av de prisbelönade
böckerna redan anmälts i decembernumret av
denna tidskrift. Holters förstaprisroman har
jag inte läst. Däremot har jag läst Bugge
Mahrts goda bok. Man bör kanske dela Eyvind
Johnsons glädje över att han överhuvud fick
en uppmuntran — ”fast ingen av hans
huvudpersoner lägger ned en björn i första ronden”.
Arthur Omre fick också ett extrapris i
tävlingen, trots att den starka spänningen
i hans bok inte har det ringaste med björnjakt
att göra. Boken liknar hans debutroman från
förra året, ”Smuglere”, i så måtto som den
handlar om en man som är på kant med lagen.
I debutboken var det sj älva förbrytelsens
spänning vi fick erfara. ”Flukten” (Gyldendal)
handlar däremot om en man, som är färdig
med sina förbrytelser, han önskar ingenting
annat än att bygga upp ett nytt liv. Han är
ingen ångrande syndare. Hans konflikt med
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
