Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NORGE
tjänar heller ingenting till att försöka få med
dem alla i en över siktsartikel. Några av de
viktigaste har jag ännu inte hunnit läsa. Jag
nämner ett par till och får i stället komma
tillbaka till ett par andra litet senare på året.
Gabriel Scott har utgivit en bok, som
heter ”Helgenen” (Gyldendal).
Det är en god roman, fritt utarbetad om
också en aning petigt detaljerad i skildringen.
Men stoffet är sådant att intresset aldrig helt
slappnar. Scott har nått fram till en starkt
dramatisk brytning mellan den så kallade
”upplysningstidens” högmodiga rationalism
och en religiöst inspirerad människa, vilkens
mystiskt extatiska upplevelser åstadkomma
både förvirring och förbittring i det
rationalistiska lägret. På ett stillsamt men ändå
mycket verkningsfullt sätt avslöjar Scott denna
rationalisms djupa naivitet och ofruktbarhet.
Skildringen av de rationalistiska prästerna är
utmärkt och övertygar mig mera än
skildringen av bokens hjälte, mystikern Even. Men
också den är fängslande. Det är en av Scotts
bästa böcker.
Barbra Rings nya bok, ”Leken paa Ladeby”
(Aschehoug) är läsvärd och blir säkert läst
som en underhållande julroman, en bild från
”den gamla goda tiden”, som man vanligen
associerar med trevnad och naiv idyll. Man
finner där alla julromanens ingredienser
— en massa mat och dryck, flirt och
kärlek, bjällror och slädturer, baler och
bjudningar — allt som hör till.
Om fru Rings bok är något mer än bara
en underhållande julroman, så beror det på att
idyllen inte är så pålitlig. Det sker åtskilligt
på godset Ladeby under loppet av den korta
julferien, som i själva verket har ett djupt
perspektiv, både psykologiskt och socialt. Man
måste komplimentera fru Ring till det nyktra
intresse, med vilket hon följer sina personer.
Hon ser lika klart och osentimentalt på denna
MAGNHILD HAALKE
fjärran tids människor som på moderna. Det
beror inte minst på att hon vet så mycket
om förra århundradets ”kondisjonerte”
människor, om miljö och seder, att själva
tidskoloriten inte ett ögonblick distraherar henne,
gör henne osäker. Hennes människor lever sitt
liv på gott och ont, rätt så fattiga mitt i
rikedomen, rätt så otillfredsställda och tomma
under fåfängans masker.
Magnhild Haalkes nya bok, ”Åkfestet”,
är inte så originell och konstnärligt helgjuten
som debutboken av i fjol; den är litet lång,
litet överlastad och stillastående. Men den är
obetingat en bra bok. Om man ibland känner
sig litet otålig och tycker, att författarinnan
berättar för oss saker som vi har hört
tillräckligt många gånger förr, så är man nästa
ögonblick gripen av innerligaste medlidande med
det barnaöde hon skildrar och tacksam över
hennes rika mänsklighet.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
