- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Februari 1937 Årg. 6 Nr 2 /
108

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RONALD FANGEN

5.

1 många år har det varit tunnsått inom
norsk dramatik. Men plötsligt kom det förra
året en lång rad nya norska skådespel
— Nationalteatrets chef Axel Otto Norrman
har rentav kunnat bebåda en säsong med
nästan uteslutande norsk repertoar. Hans
föregångare hade ett rysligt besvär med att få
fatt i nya norska stycken, som överhuvud
gick att uppföra.

Det började med ett skådespel av den unge
begåvade journalisten och novellisten Johan
Borgen, ”Kontorchef Lie” (Gyldendal). Det
är ett originellt stycke om ett ganska
alldag-ligt modernt Oslohems vackra fasad och inre
tomhet. Det är en smygande upplösning
Borgen skildrar. Det är inte stora,
sensationella sammanbrott, det är bara alltsammans
så ihåligt. Detta egentligen odramatiska
förfall gör han dramatiskt genom en stillsam
överrumplingskonst, och med stor artistisk
säkerhet genomför han även i dialogen den
nonchalanta, fullständigt ansvarslösa
upplösningen: den följer inga logiska lagar, den
består av halvkvädna visor, galghumoristisk
jargong, antydningar — och verkar mer
uttrycksfull än mången scenisk dialog, där allt
blir logiskt och fullständigt uttryckt. Det är
ett skrämmande trist och hopplöst stycke, men
det är bra gjort.

Nordahl Grieg fick ett nytt drama, ”Men
imorgen”, uppfört och utgivet (hos
Gyldendal). Hans stora succéstycke ”Vår ære og vår
magt” omtalades utförligt i en tidigare
över-siktsartikel. Det har sedan uppförts på en rad
scener och överallt väckt stort intresse, även
om det inte har fått oblandade lovord. Ingen
kan förneka, att det är ett starkt dramatiskt
arbete med klar appell och verkan.

”Men imorgen” har inte samma starka
dramatiska egenskaper. Det är ett angrepp på
rustningsindustrien, men det är inte så lätt
att hitta den rätta adressen för ett sådant

angrepp — och ett dramatiskt angrepp, vars
adress inte är alldeles tydlig, har genast mist
det mesta av sin kraft, låt vara att det kan
ha sitt intresse kvar. Griegs skådespel är
obetingat intressant, men har sannolikt inte
någon större scenisk framtid.

”Vår ære og vår magt” opererade med
stora, klara typskildringar. ”Men imorgen”
opererar med långt mer invecklade gestalter,
bland andra med en kommunistisk författare,
som är inte så litet av en skurk. Av det skälet
fick Grieg höra arga ord av sina
kommunistiska meningsfränder. Vad menade han med
att falla sina egna stridskamrater i ryggen?
Skall man låta det ruttna borgerskapet få den
glädjen att tro, att det finns dåligt folk också
bland kommunisterna? Hade inte Grieg i
Ryssland lärt sig, att diktningen skall vara
rättrogen, idealiserande, uppbyggande och
likriktad?

Man var överhuvudtaget inte nöj d med detta
skådespel. Grieg hade fått ett återfall till
den tvivelaktiga psykologi och det skumma
intresse för människoöden och
människokarak-tärer, som tillhör det korrumperade och
anemiska tidevarvet. Det finns sakliga skäl till
missnöje med Griegs stycke. Det ligger
nämligen i stycket en inre olöst konflikt mellan
den agitatoriska avsikten och den psykologiska
skildringen. Och denna konflikt
åstadkommer, att det bland myckel gott och levande
och övertygande också finns mycket lättköpt,
slappt, ibland rentav oäkta. Men denna
konflikt löses inte genom att författaren
krampaktigt uppehåller en sträng tendenscensur mot
sig själv, gör alla meningsfränder till änglar
och alla motståndare till skurkar. Politiska
ståndpunkters och övertygelsers inverkan på
den mänskliga karaktären är i regel inte så
överväldigande djup. Det ser ut, som om allt
slags mänsklig skröplighet och elände skulle
kunna flytta in i vilket ädelt samhällssystem
som helst. Det är inte precis idyll, som strålar

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 17 17:29:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-2/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free