Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NORGE
ut från det stalinistiska Ryssland ... Gamle
redaktör Friele i det konservativa Morgen
-bladet, en mycket mäktig man, fick en dag
besök av en partikamrat, som darrande av
indignation berättade historier om en
politisk motståndares sexuella utsvävningar. Men
Friele var en världsklok man, som inte kunde
dela indignationen. ”Det är min erfarenhet”,
svarade han, ”att sexuallivet är lika fördelat
på alla politiska partier.” Detsamma gäller
utan tvivel alla mänskliga laster och dygder.
Grieg har redan ett nytt skådespel med
motiv från den franska revolutionen färdigt,
som skall uppföras på Nationalteatret på
vårsidan. Han har en klar begåvning. Det skall
bli spännande att se, vad han kan göra, när
hans utveckling tvingar honom till verklig
fördjupning.
Även Finn Halvorsen, kritiker,
romanförfattare och dramatiker, hade ett nytt
skådespel uppe på Nationalteatret, en komedi,
kallad ”Hvespebolet” (Gyldendal). Men årets
verkliga dramatiska händelse är Helge Krogs
skådespel ”Opbrudd” (Gyldendal). Det har
framförts i Bergen, men man väntar ännu
på dess framförande på Nationalteatret, och
man kan tryggt säga, att man väntar otåligt.
”Opbrudd” är utan minsta tvivel eller
jämförelse Krogs bästa skådespel. Han har skrivit
goda stycken förr, vällyckade komedier,
tragedier med höga intentioner. Allt han har
gjort är klokt och klart, intellektuellt
redligt. Men det kan ibland ha varit litet torrt,
litet oäkta deklamatoriskt i stämningen, litet
krampaktigt i den tragiskt-psykologiska
djup-pej lingen — framför allt har det ibland varit
litet för mycket reminiscenser från andra
dramatiker, först och främst Gunnar Heiberg.
I ”Opbrudd” är Krog helt självständig och
alldeles ypperlig. Han når enligt min mening
här högre än mäster Heiberg. Utan att
jämföra honom med Heiberg kan man i varje fall
fastslå, att han har skrivit ett av vår litteraturs
HELGE KROG
väsentligaste och finaste skådespel, djupt
personligt och ändå — eller just därför — med
stor tidstypisk och allmänmänsklig giltighet.
Tekniskt har han gripit sig an med en av
de svåraste uppgifter han överhuvud kunde
få fatt i. Det är ett ”triangelmotiv”, och hela
det långa skådespelet opererar bara med dessa
tre människor. Det är sannerligen inte så lätt
att då hålla spänningen levande — så mycket
mer som Krog heli tiden försmår alla yttre
effekter, alla tekniska knep — bortsett från
litet oväder och storm och blixt och dunder
i sista akten, som jag tror lika bra kunde ha
utelämnats. Det är en bedrift att skapa en
stigande spänning i detta skådespel uteslutande
med hjälp av gestalternas ständigt förnyade
självrannsakan och obarmhärtiga
undersökning av motiven till sina handlingar och av
den egentliga innebörden av del förhållande
i vilket de står till varandra.
Denna självrannsakan och
motivundersök
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
