- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Februari 1937 Årg. 6 Nr 2 /
114

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Smirnoff: Alexander Puschkin. Ett hundraårsminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

K SMIRNOFF

Puschkin såg i folkpoesien och folkspråket
”friskhet, enkelhet, troskyldighet i
uttryckssätt, eld och kraft”, just sådana egenskaper
som utmärka hans eget språk och hans
diktning. Hans språk har på ett helt århundrade
icke blivit föråldrat. Geniets enkelhet och
klarhet, träffsäkerhet, frånvaron av all slags
sentimentalitet och mystik äro huvuddragen såväl
i hans dikter som i hans prosa.

”Inom litteraturen är jag skeptiker, och alla
Parnassens sekter äro för mig lika, ty var och
en av dem har sina förtjänster och nackdelar”,
skrev en gång Puschkin. Hos klassikerna lärde
han sig utsöktheten och måttfullheten, hos
romantikerna lärde han sig fylla kravet på
”couleur locale, historique et etnographique”
med mera. Till sin naturliga läggning var
Puschkin realist. I hans mogna mästerverk
”Evgenij Onegin”, ”Boris Godunoff”,
”Kaptenens dotter” med flera har realisten
slutligen tagit överhand över romantikern.
Puschkin har lagt grunden till den konstnärliga
realismen, vilken sedermera befästes inom
ryska litteraturen av hans yngre samtida och
lärjunge Gogol, författaren till ”Revisorn”
och ”Döda själar”.

Den ryska kritiken har för länge sedan
erkänt, att Puschkin sammanfattar hela den
föregående litteraturen, samt tillika stakar ut
de vägar, den kommande litteraturen skulle
taga. Icke för intet ha sådana världsberömda
författare som Tolstoj, Turgenjeff och
Dosto-jevski kallat honom sin lärare. Puschkin kan
räknas som föregångare till även en så modern
författare som Maxim Gorki. På sextio- och
sjuttiotalens socialpolitiska diktning utövade
han det största inflytande, men även på den
senare Fart pour Fart-poesien.

I likhet med andra universella snillen hade
Puschkin förmågan att förflytta sig till varje
epok, land, folk och miljö. ”Sagor”, dikter
med motiv från antiken, ”Korånimitationer”,
dramer såsom ”Den girige riddaren”, ”Mozart

och Salieri”, ”Stengästen” (med motiv från
Don Juan-sagan) utgöra några exempel härpå.
I detta avseende påminner Puschkin om Goethe,
Shakespeare och August Strindberg, eller,
såsom Strindberg uttrycker det i ”Ensam”:

”...jag lever, och jag lever mångfaldigt
alla de människors liv jag skildrar ... jag är
konung och tiggare... jag lever i alla
tidevarv och har själv upphört att vara.”

III.

”Vi alla fått en smula lära
på ett och annat sätt och vis” 1

anmärker Puschkin ironiskt beträffande sin
ytliga bildning. Född som ättling till en
gammal, men nästan ruinerad adelssläkt år 1799
i Moskva, fick han sin tids aristokratiska
uppfostran, först i föräldrahemmet, sedan i lyceet
i Tsarskoje Selo. Hans första modersmål var
franska. Innan han börjat skolan hade han
hunnit ”sluka” sin fars stora franska
bibliotek, bestående främst av upplysningstidens
filosofer och skalder. Redan vid åtta års ålder
skrev han fransk vers. Sin slarviga
skolbildning kompletterade Puschkin under hela sitt
liv genom en mångsidig läsning. Tack vare
sitt fenomenala minne, blev han en av sin tids
mest bildade personligheter; i synnerhet
utmärkte han sig som stor kännare av
världslitteraturen.

Vid sidan av epikureiskt erotiska dikter i
den franske skalden Parnys stil och andras
började Puschkin redan i skolan skriva
politiska frihetsdikter och epigram. Efter avslutad
skolkurs tjänade Puschkin i utrikeskollegiet
i Petersburg och förde den tiden liksom
Evgenij Onegin ett lättsinnigt salongsliv.

Bland hans skolkamrater hade det funnits
blivande revolutionärer, de så kallade
dekab-risterna, tillhörande adliga officerskretsar.

1 Ur ”Eugen Onegin”. Bonniers 1918. Övers, av
Alfred Jensen.

114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 17 17:29:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free