Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Smirnoff: Alexander Puschkin. Ett hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDER PUSCHKIN
Den militära resningen den 14 december 1825,
riktad mot självhärskarmakten, krossades av
Nikolaj I. Utan att själv höra till någon
hemlig organisation blev Puschkin under den
första perioden av sitt författarskap en
glänsande tolk för den honom närstående
revolutionära ungdomens strävanden och
stämningar. Hans frihetsglödande dikter,
exempelvis odet ”Frihet”, samt hans otaliga skarpa
epigram kunde för censurens skull icke
tryckas, men spredos i avskrift över hela
Ryssland. I en av sina dikter prisade han
”den heliga friheten”, uttalande
förhoppningen att ”Ryssland skall vakna upp ur sin
sömn och lyckan skall triumfera på
själv-härskarmaktens spillror”.
Den unge skalden var även motståndare till
livegenskapen, som han brännmärkte i sin
dikt ”Derévnja” (Byn), men blott hälften av
denna dikt kunde tryckas under skaldens
livstid. På grund av sin frihetskärlek blev skalden
utvisad till Bessarabien i södra Ryssland. Men
icke heller nu föll Puschkin till föga utan
skrev sin skarpaste politiska dikt, ”Kinschål”
(Dolken), i vilken han prisar terroristiska
akter såsom det yttersta medlet i kampen om
politisk frihet. Under sin förvisning skrev han
även sina berömda epigram mot Alexander I
och den grymme gunstlingen Araktschej eff,
som han kallar ”hela Rysslands förtryckare”.
Utan överdrift kan man säga, att nästan
hela hans liv förflutit som i en förgylld bur,
först förvisningen till södra Ryssland (1820
—24), senare en förvisning norr ut till hans
fars egendom, byn Mihajlovskoje (1824—26).
Den nye härskarens ”nåd” blev i praktiken
kanske tyngre än hans liv under
förvisningarna. Kejsarens löfte att själv vara hans
censor kom i själva verket att underkasta
skalden dubbel censur; kejsaren överlämnade
sin censorsrätt åt gendarmchefen general
Ben-kendorff, varförutom Puschkins verk i övlig
ordning censurerades av den vanliga censuren.
PUSCHKIN
Efter en lavering av Seroff.
Skaldens privata korrespondens bevakades
liksom även tidigare hemligen av gendarmeriet
och kunde till och med leda till repressalier
mot honom. Ett av breven under Alexander I: s
tid, vari han skrev att han tar lektioner i ”den
rena ateismen”, ledde just till den
ovannämnda förvisningen till Mihajlovskoje. Till
och med då han levde ”i frihet” kunde
skalden ofta på kejsarens uppmaning erhålla
tillrättavisningar av general Benkendorff och
förhördes i samband med sina dikter och sina
resor .”utan tillstånd”. Skalden befann sig
sålunda som i ständig hemarrest under
ständig hemlig polisuppsikt.
Hans giftermål år 1831 med den
nöjes-lystna skönheten Natalia Gontscharova
försvårade ytterligare hans ställning. För att införa
den vackra frun, som behagade kejsaren, vid
hovet, blev Puschkin utnämnd till
kammar-junkare. Denna titel, som tillhörde lägsta
rangordningen och tilldelades helt unga
aristokrater, tedde sig i Puschkins ögon som en
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
