Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Smirnoff: Alexander Puschkin. Ett hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V. SMIRNOFF
förolämpning. Utnämningen väckte i de
högfärdiga hovkretsarna hat och förakt mot
skalden, samt ledde slutligen indirekt till hans
död.
Är 1826 hade Puschkin återvänt från
Mihaj-lovskoje. I hans ”försoning” med Nikolaj I
ha flera kritiker sett ett avfall från hans
tidigare frihetsälskande inställning och ett
förräderi mot hans politiska vänner. Men denna
uppfattning är oriktig. Efter resningens
krossande blev skalden visserligen något
fogligare och började anse det som en
omöjlighet för enskilda att kämpa mot regeringen,
men sina gamla vänner dekabristerna glömde
han aldrig. Kort efter avrättandet av fem av
dem, bland dem skalden Ryléeff, skrev
Puschkin sommaren 1826 till sin vän diktaren furst
Vjasemski:
”De hängda äro hängda, men hemskt är
att hundratjugu vänner, bröder, kamrater äro
deporterade till tvångsarbete.”
I samma anda går följande epigram mot
Nikolaj I:
”Han knappt på tronen hann,
då spiran djärvt han svängde.
Han till Sibirien drev etthundratjugu man,
och uti galgen fem han hängde.”
(Övers, av A. Jensen.)
Till sina vänner i Sibirien skickade
Puschkin en poetisk hälsning, som kan betraktas
som en förebild för rysk frihetspoesi.
Bevaren i Sibiriens schakt
er stolta fasthet utan bävan!
Ert verk skall trotsa tidens makt
liksom er tankes höga strävan.
(Övers, av Rafael Lindqvist.)
Till och med i sina berömda ”Stanser”,
i vilka han lovordar Peter I, råder han
Nikolaj I i förklädda ordalag att liksom Peter icke
vara långsint; dessa ord anses dölja en
förbön för hans vänner dekabristerna.
I början av Nikolaj I:s regering hoppades
skalden på reformer och eftergifter från
kejsarens sida och jämförde den unge kejsarens
verksamhet med Peters reformatoriska verk.
Sålunda infördes temat Peter I i Puschkins
diktning — ”Kopparryttaren”, ”Poltava” med
flera dikter. Givetvis svekos skaldens
förhoppningar på Nikolaj I, och hans missräkning
tog sig uttryck i följande epigram:
O, store gosudar,
du fader är till våra kval,
dock, — fastän dålig tsar,
är du en mönstergill korpral!
(Övers, av Rafael Lindqvist.)
Puschkins liv i det ytterst reaktionära
Ryssland var verkligen mycket tungt. Den
levnadsglade optimisten uttryckte ofta mycket dystra
stämningar. Som exempel härpå vill jag citera
den kända lyriska dikten ”Tre källor”,
utmärkt översatt av magister Rafael Lindqvist:
På livets stäpp, oändligt vid och dyster,
i hemlighet tre källor rinna fram;
där rinner källan Ungdom snabb och yster,
den rinner skummande och bullersam;
där lisar diktens källa med sitt flöde
de biltoge i livets ökenland,
men glömskans källa, kylig, mörk och öde,
mer ljuvt än andra svalkar hjärtats brand.
(Övers, av Rafael Lindqvist.)
Så skrev Puschkin år 1826, kort tid efter
sin ”benådning”. I ett brev till sin hustru
skrev han i maj 1836:
”Det måtte vara fans verk, att jag blev
född i Ryssland med själ och talang!”
Även i slutet av sitt liv har Puschkin själv
fäst stor vikt vid sin frihetsdiktning; härom
vittna följande rader ur den av mig i
uppsatsens början citerade dikten:
Och länge för mitt folk jag därför kär skall vara,
att goda känslors svall jag med min lyra väckt,
att jag i tid av tvång djärvts friheten försvara
och fallne bröder handen räckt.
(Övers, av Rafael Lindqvist.)
Puschkin var verkligen en djärv
frihets-sångare och en stor humanist!
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
