Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Smirnoff: Alexander Puschkin. Ett hundraårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDER PUSCHKIN
IV.
Redan med sitt första större poem, ”Ruslan
och Ljudmila” (1820), i parodisk sagostil,
väckte Puschkin det största uppseende. Under
förvisningen till södra Ryssland började
skalden studera Byron. Den trotsige engelske
diktarens inflytande märktes på de fyra
därefter följande poemen, vilka kallas
Pusch-kins byronistiska poem. Motsättningen
mellan det civiliserade samhället och det
primitiva (”Fången i Kaukasus”, ”Zigenarna”),
de desillusionerade unga världsmännens
strävan till ”friheten” och naturens sköte, samt
dikternas yttre form påminner verkligen
något om Byron. Äkta puschkinska äro dock
skildringarna av bergfolkens och zigenarnas
liv, de härliga beskrivningarna av den
exotiska naturen i Kaukasus och Krim
(”Springbrunnen i Bachtschisaråj”). Därför kan man
inte tala om imitation i trängre mening. Hos
romantikern Puschkin ser man redan nu
realisten, som skoningslöst avslöjar sina
”demoniska” hjältar som kallsinniga egoister. På
samma sätt avslöjar han Onegin som
”moskoviten i Harolds dräkt”. ”Evgenij Onegin”, som
påbörjades medan Puschkin var i södra
Ryssland och stod under Byrons inflytande, vittnar
om hur han under arbetets gång frigjorde
sig från denna främmande påverkan. Dikten
skrevs under åren 1823—31. I samband med
Byrons död jämförde Puschkin den engelske
skalden i en av sina bästa dikter med havet,
till vilket han riktar orden: ”...hans stora
själ med din var släkt...”, medan han
samtidigt låter ana ett farväl till det inflytande,
som ännu starkare gjort sig gällande hos
andra samtida ryska skalder, bland dem
främst Lermontoff.
En nutida rysk kompositör har av
”Springbrunnen i Bachtschisaråj” gjort en berömd
balett. Dessutom har en hel rad av Puschkins
verk givit olika kompositörer stoff till operor;
”Ruslån och Ljudmila”, ”Boris Godunoff”,
NATALIA NIKOLAEVNA GONTSCHAROVA
”Spader dam”, ”Sjöjungfrun” ha blivit de
mest populära ryska operorna. Den i Sverige
mest kända av våra operor är ”Eugen Onegin”
(Tschajkövski), i vilken John Forsell firat en
av sina triumfer. Otaliga dikter av Puschkins
penna ha blivit förvandlade till populära
romanser och sånger.
I sin historiska tragedi ”Boris Godunoff”.
handlande under ”orostiden”, har Puschkin
enligt eget erkännande följt Shakespeare
”i hans fria och breda karaktärsteckning,
i den ovanliga framställningen av typer och
r hans enkelhet”. Med andra ord, Puschkin
har lärt hos Shakespeare att skriva historiska
tragedier. Den ryska kritiken har med rätta
betonat, att diktaren i ”Boris Godunoff” icke
är imitatör utan snarare en framstående
efterträdare till den engelske tragöden. I samband
med den kända monologen i ”Den girige
riddaren” har Turgenjeff sagt, att under
densamma skulle Shakespeare med stolthet ha
kunnat sätta sitt namn.
9. — B. L. M. 1937.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
