Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. O. Barck: Brev från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. O. BARCK
BREV FRÅN FINLAND
Den finlandssvenska bokmarknaden 1936
fick sin prägel av tre återblickar och en
pristävling.
Låt mig först dröja vid återblickarna. I en
volym, ”20 år ung dikt”, har den
författargeneration, som ännu av slentrian kallas den
modernistiska, samlat sig till en hyllning av
Edith Södergran, som 1916 utgav sin första
diktsamling och därmed — efter de
obligatoriska kalabalikerna med kåsörer och
ignoranter — gav upptakten till en ny lyrik på
svenskt språk. I detta nu är hon definitivt
kanoniserad — ”hon hör till den poetiska
mytens fruktbara gestalter”, säger Artur
Lundkvist träffande i en uppsats i samlingen. Han
beklagar i det sammanhanget den rikssvenska
litteraturens brist på ”magi och
äventyrlighet ... besatthet, självmissnöje, stor lidelse,
längtan till det ouppnåeliga”, samtidigt som
han hos den unga finländska dikten tror sig
finna några av dessa drag företrädda. Han kan
i någon mån ha rätt. Södergran har
naturligtvis inte gått vår unga lyrik spårlöst förbi.
Men brygden har svalnat och utspätts med
åren: våra poeter ha vandrat betydligt
fridfullare vägar sedan dess och till stor del blivit
blinda både för rymden och djupet i den
ensamma sierskans visioner. Man märker det
pinsamt tydligt i denna minnesskrift. Den bär
prägeln av medelålder, av saktmod och illa
dold resignation, av en smula självbelåtenhet
och framför allt av en kolossal sj älvupptagen-
het. Några färglösa enquétesvar ger den
ledsamma upptakten. I fortsättningen fängslas
man av ett par artiklar kring Södergrans dikt
och gärning — bland annat en klok och
sympatiskt hållen översikt av Arvid Mörne — för
att sedan bläddra igenom ett antal mer eller
mindre ointressanta litterära bidrag.
Det mest givande inslaget blir det
vittnesbörd man får om Södergrans betydelse för
den unga dikten i Sverige: här får man ett
väsentligt inflytande, som man redan länge
kunnat spåra, öppet erkänt. Men var är Hagar
Olsson, vår modernisms banerförare framom
andra? Var finns det finlandssvenska
vittnesbördet? Förgäves söker man i samlingen
perspektivet, blicken framåt, det yttre och inre
sammanhanget, insikten om vad Södergrans
dikt betytt såsom inspirerad tolk för tidens själ.
Då man läser igenom Arvid Mörnes
dikturval ”Vandringsdagen”, som utkom till
skaldens sextioårsdag, förstår man att det inte
är någon tillfällighet, att det är han som i
”20 år ung dikt” ger en överblick av
modernismens betydelse för vår litteratur. Han är
den enda av våra äldre diktare som tagit
intryck av den nya lyriken. Man observerar
det både i den poetiska konceptionen och
i formen. Hans dikt har följt utvecklingen
på samma sätt som han alltid själv stått i
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
