Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. O. Barck: Brev från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN FINLAND
intim kontakt med den tid och den
gemenskap han tillhör. I detta nu vet jag ingen som
så levande inkarnerar allt som i djupaste
mening är finlandssvensk egenart som Mörne.
Hos honom möter man vår skärgård och
kustbygd i storm och sol, den trofasta
vakthållningen kring ett dyrbart språk- och kulturarv,
det ensamma hjärtats kamp i en hård tid. Han
förenar finlandssvensk stiltradition med en ny
tids friare poetiska språk i en personlig dikt
av kärv och enslig innerlighet. Hans centrala
plats i vår lyrik är inte heller längre ifrågasatt.
”Vandringsdagen” omfattar ett urval från
1924 till 1935. Det är sålunda blott den
senaste utvecklingsfasen i diktarens
produktion, som blir belyst. De framför liggande
tjugu åren av en rik och betydelsefull
diktargärning äro inte representerade. Men ändå
avspeglar samlingen allt det väsentliga i
Mörnes lyrik från natursångaren med
folkvisans toner i blodet fram till den mognade
reflexionslyrikern.
Den tredje återblicken ger Elmer
Diktonius. Ingenting kan bättre illustrera tidens
flykt än att vår modernisms mest framträdande
representant efter Södergran redan känt sig
mogen för ett dikturval. ”Gräs och granit”
heter samlingen, som utförligt anmälts av
Artur Lundkvist i denna tidskrifts förra
nummer. Redan titeln blottar ett
motsatsförhållande, vars art kan karakteriseras på många
olika sätt. ”Mannen med en jaguar i hjärtat
och kattungar i garderoben”, har någon i ett
lyckligt ögonblick kallat Diktonius. Man kan
också göra den iakttagelsen, att han numera
ofta plockar ut kattungarna ur garderoben och
låser in jaguaren i stället. En av hans senaste
böcker hette ”Mull och moln” med
underrubriken ”Nöjd prosa, enkla vers”. Man mötte
där dels en varm livskänsla, som röjde släkt-
ARVID MÖRNE
skap med de primitivistiska inslagen i ung
rikssvensk dikt, dels en ljus och vilande idyll,
som främst tog sig uttryck i några barn dikter
och gjorde att Diktonius plötsligt i de mest
borgerliga kretsar fick namn om sig att kunna
skriva poesi.
Detta betyder inte att motsatserna i
diktarens temperament och livssyn spelat ut. De
häftiga övergångarna och utbrotten, de
expressiva bilderna och de nästan andäktiga
efter-stormen-idyllerna i hans lyrik äro uttryck för
en äkta och ursprunglig mänsklighet. Hans
dikt tolkar en intensiv livsförnimmelse, där
elden och stormen äro symboler för ”viljan
till liv”, för befrielsen ur död form och döda
värden. Det är ett frigörelseverk, som också
har en moralisk aspekt. I ”Gräs och granit”
kan man studera det bredbringade humana
etos, som ger Diktonius’ dikt dess djupaste
patos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
