Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P. O. Barck: Brev från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN FINLAND
blir intrycket att alltsammans är ynglingens
eget fel: hans alkoholiserade person lämnar
läsaren fullständigt likgiltig. Psykologien är
ytterst ytlig och stilen slarvig till gränsen
av det otillåtna. Några etsande, realistiska
fängelseinteriörer är det enda konstnärligt
positiva inslag man minnes. — En av våra
få autodidakter, Allan Tallqvist, som för
några år sedan gjorde sig ett namn med ett
par naturalistiska romaner förlagda till
Sör-näsmiljö (arbetarstadsdelen i Helsingfors),
har skrivit en bok om en arbetarpojkes kamp
fram till en ledande plats inom sin fabrik.
Boken heter ”Stålets sång”. Det enda som kan
sägas om den, är att den betecknar ett tydligt
steg bakåt från Sörnäsböckerna. — Tito
Colliander har i titelnovellen i sin nya
bok ”Ljuset” gett oss de senaste årens enda
fulländade finlandssvenska novell. Dess
utsökta stil och dämpade fina psykologi kunde
ha fransk ursprungsbeteckning. Bland våra
prosaister är han en av de säkraste artisterna.
Synd bara att de övriga sakerna i boken äro
av så efemär art.
*
Finlandssvensk lyrik 1936 har också bjudit
annat än Mörnes och Diktonius’ återblickar.
Jarl Hemmers nya diktsamling, ”Nordan”,
har nyligen recenserats i dessa spalter.
Personligen anser jag att den inte hör till
diktarens starkaste. Där finns alltför mycket
välbekant och lättfunnet, inte minst i
Lapplands-dikterna. Hemmer använder sig i förbluffande
stor utsträckning av lyriskt allmängods, vars
enda existensberättigande är den
deklamatoriska effekten. Några personligt inspirerade
strofer ge samlingen ett välbehövligt excelsior:
Hemmers vers kan ännu klinga och breda ut
vingarna i lyrisk hänförelse, både då den
dricker ljus ur naturen och då den kväller
fram ur ett inre, mörkaYe källsprång. — Emil
Zilliacus har gett ut en diktsamling, ”Minnes-
BERTEL KIHLMAN
altaret”, ur vars väsentliga dikter upplevelsen
av en stor personlig förlust återklingar. Tonen
är innerlig men behärskad: den klassiska
formens lärjunge visar också här fram en
tuktad och vackert modulerad vers.
En helt ung lyriker, som jag gärna vill
fästa uppmärksamheten vid, är Lorenz von
Nümers. Han debuterade 1934 med samlingen
”Svart harnesk” och har nu gett ut sin andra
bok, ”Porträtt med blomma”. Hans egenart är
en prunkande rik fantasi, ett djärvt, ofta
uppsluppet bildsinne, en smått vårdslös
sångar-glädje och en förmåga att träffa en egen,
överraskande tonfärg i en pastisch eller i en
burlesk genremålning. Många av hans dikter
påminna om holländska landskapstavlor, andra
föra tanken till Bellman eller Karlfeldt. Men
trots detta är han en modern diktare; i några
mera personliga strofer observerar man att
han lärt mycket av modernismen. I ett par
ypperliga Helsingforsdikter förenar han en
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 17 17:29:15 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-2/0045.html
