Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. O. Barck: Brev från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. O. BARCK
IRIS UURTO
vaken, realistisk iakttagelseförmåga med ett
dionysiskt humör. Låt vara att han ibland
verkar litet utsvävande och lös i anden.
Både som temperament och som
stilkonstnär betraktar jag honom som ett vårtecken
i vår lyrik.
En överblick av den finskspråkiga
litteraturen 1936 bör inledas med några ord om en
essaysamling, som den unge kritikern Lauri
Viljanen utgivit: ”Taisteleva humanismi”
(Den kämpande humanismen). Boken är en
kulturkritisk diskurs i modern litteratur från
Goethe fram till vår tid och inledes med ett
”manifest till den bildade klassen”, där
kritikern för en human och liberal
livsåskådnings talan och framhåller att ”djärva, fria
tankar inte äro ägnade att försvaga nationens
andliga kraft, utan tvärtom att utveckla den”.
Att sådana självklara saker måste sägas i
dagens Finland ger en bjärt belysning åt den
finska kultursituationen. Faktum är nämligen,
att så gott som hela den finska akademiska
ungdomen är försvuren åt en
nationalistiskfascistisk åskådning. Den finska litteraturen
och det finska ”kultursamvetet” representeras
av en liten krets frisinnade eller radikala
författare och intellektuella, som stå i markerad
opposition till nationalismen. Resultatet är ett
ständigt ställningskrig mellan de två lägren,
vars senaste urladdning var en litterär fejd,
där författarna efter berömt mönster söder
ifrån beskylldes för att gå
”kulturbolsjevis-mens” och ”folkfrontens” ärenden. Men de
angripna ha stått på sig och utan att ge efter
för den nationella påtryckningen fortsatt sin
egen väg. Det är denna uthållighet och trohet
som vi ha att tacka för att det i detta nu
existerar en betydande och livskraftig ung
finsk litteratur.
Lauri Viljanen belyser i sin bok problemet
”liv och dikt” ur många fängslande
synpunkter. Man observerar också uppsatser om
svenska diktare: Tegnér, Stagnelius och
Lagerkvist. För rikssvenska läsare kan det vidare
ha ett visst intresse att höra att Fredrik Böök
fått ett kapitel under rubriken ”Den politiska
människan” och att Viljanen anser sig kunna
fastställa att den berömde kritikerns verk
”Europeisk litteratur 1870—1914” ingenting
annat är än en storlinjig pamflett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
