Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. O. Barck: Brev från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN FINLAND
finska litteraturens största namn. Han har
alltför deciderat anslutit sig till den humana
litterära tradition, som Lauri Viljanen dragit
en lans för, och inte tvekat att offentligt säga
ut sin mening om tidens politiska villfarelser.
Det är gemytet, den generösa och varmblodiga
mänskligheten hos Sillanpää, som utan tvivel
varit avgörande för hans ställningstagande.
Man kan studera detta gemyt i ”Färden till
Kvarnbäcken”, bland annat i det ypperliga
lilla kulturkåseriet ”Resa till Helsingfors”. I de
små novellerna och skisserna beundrar man
åter en gång den instinktiva säkerheten och
den realistiska nyansrikedomen i Sillanpääs
prosakonst. Så levande som han skildrat den
finska bygden och dess människor är han
i allra högsta grad förtjänt av att kallas en
nationell diktare — ett epitet vars innebörd
en ny generation tydligen alldeles fått om
bakfoten.
Det har vimlat av pristagare i den
finländska litteraturen under året. Auni
Nuoli-vaara tillerkändes första priset för sin roman
”Paimen, piika ja emäntä” (Vallflickan, pigan
och bondhustrun) i den finska
kvalificerings-tävlan för den stora internationella
romanpristävlingen. Hennes bok ger en tidsmålning
från 1850-talets Finland. Hon skildrar
allmogelivet med en i detalj beundransvärd
etnografisk sakkunskap utan att förfalla till det
vetenskapliga verkets dammtyngda
stelbenthet. Man beundrar många livfullt och mustigt
tecknade allmogetyper.
Mot hjältinnan i boken har kritiken
visserligen anmärkt, att hon är overklig och naivt
idealiserad. Men det är å andra sidan något
av det naivas charm över henne, och helt fri
från mänskliga svagheter är hon inte. Speciellt
är teckningen av den lilla vallflickan i
romanens första del både sann och levande.
Stämningen kring henne har något av folkvisans
MIKA VALTARI
vemodiga hoppfullhet, ett intryck som
ytterligare förstärkes av språkets enkla melodi.
I spåren av Auni Nuolivaara ha vi Iris
Uurto, som i tävlingen fick andra priset för
romanen ”Rakkaus ja pelko” (Kärlek och
fruktan), en fortsättning på hennes föregående
bok, ”Kypsyminen” (Mognandet), som nu
föreligger i svensk översättning av Olof
Enckell under titeln ”Farväl Maria”.
Sillanpää, Pekkanen och Uurto heter den
härskande treenigheten i dagens finska prosa.
Uurto är stadslivets och ungdomens skildrare,
den realistiska psykologen. I hennes böcker
möter man en modern Helsingforsungdom i
dess själsliga spänningsförhållande till en
äldre generation. Hon har en vass och
obarmhärtig blick för allt det instängda i
småborgerliga miljöer; man minns den bitande teck-
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
