Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Puritanen och livsdyrkaren - Anmälda böcker - Santayana, George, Den siste puritanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
PURITANEN
OCH LIVSDYRKAREN
GEORGE SANTAYANA: Den sista puritanen. En minnenas roman. Översättning
av Alf Ahlberg. Natur och Kultur. Två delar 11:—.
”Jag är en okunnig man, nästan en poet”,
har George Santayana en gång med ett
karakteristiskt tonfall sagt om sig själv. Rättare
vore att säga, att han är en lärd man men
ändå en diktare. I den samtida
världslitteraturen intar han i själva verket en helt
egenartad ställning. Och hans särart kan till stor
del förklaras ur hans brokiga och rika
personliga liv.
Han är född år 1863 i Spanien — ”1 would
die among the hills of Spain”, sjunger han
i en dikt — men han kom redan vid nio års
ålder över till Amerika. Han har studerat
i Tyskland, där han huvudsakligen mottagit
obehagliga intryck, i Frankrike, där han heller
aldrig riktigt trivts, samt i England, där han
funnit sitt jordiska paradis. Han har skrivit
en bok, ”Soliloquies in England”, där han
uttrycker sin tacksamhet för allt han fått av
England och dess andliga liv. Han berättar
där, att han efter en studietid vid Berlins
universitet kom att tillbringa sina första ferier
i England:
”Det var min ungdoms stora, fria dagar.
Jag hade levat som inföding i Spanien och
Förenta staterna; jag hade sett en skymt av
Frankrike och Tyskland, och fransk litteratur
hade varit mitt dagliga bröd; den hade lärt
mig, hur jag skulle tänka, men hade inte gett
mig så mycket att tänka över. Jag misstog mig
inte, när jag anade, att jag i England skulle
finna ett tertium quid, något redligare och
riktigare än något annat jag dittills gjort
bekantskap med och på samma gång något som
var mer grönskande, mer rikt. Jag kände med
detsamma, att jag här mötte ett
utomordentligt samhälle och ett sätt att leva, som var
mig djupt främmande, men som ändå starkt
attraherade mig.”
Från slutet av förra seklet fram till 1912
var Santayana lärare i filosofi i Harvard, och
en del av hans arbeten uppmärksammades
tidigt av Böök, då denne första gången fäste
den svenska litterära allmänhetens
uppmärksamhet på den amerikanska humanismen.
I Harvard docerade Santayana en ateistisk
naturalism av rätt säregen art och skrev
samtidigt åtskilliga böcker i litterära och estetiska
ämnen — en av de mera lättillgängliga heter
”Three Philosophical Poets” och behandlar
Lucretius, Dante och Goethe. Efter avgången
från sin professur vistades Santayana som en
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
