Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Puritanen och livsdyrkaren - Anmälda böcker - Santayana, George, Den siste puritanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PURITANEN OCH LIVSDYRKAREN
irrande humanist, inte så olik Erasmus under
hans resande år, i den europeiska kulturens
gamla centra, bodde delvis i Paris under
världskriget, vistades en tid i Oxford men slog
sig sedan ned i Rom, där han alltjämt sägs
uppehålla sig — mycket isolerad men någon
gång framträdande med ett föredrag eller ett
diskussionsinlägg i något av stadens många
lysande kulturella samfund. På sin ålders
dagar har han sammanfattat sin erfarenhet
och sin åskådning i den stora filosofiska
roman, som nu i förträfflig översättning av Alf
Ahlberg föreligger på svenska, och som blev
en av förra årets best-sellers i Amerika (vilket
är särdeles hedrande för den amerikanska
publiken). Sannolikt är denna bok en av vår
tids få verkligt betydande romaner — om dess
standard kan man ge en ungefärlig
föreställning, om man säger, att den för tanken till
Thomas Manns och Marcel Prousts
idéromaner. Denna debut vid sjuttiotvå års ålder
— tidigare hade Santayana utom sitt
vetenskapliga författarskap endast skrivit lyrik —
kunde sålunda knappast vara mer lyckad.
”Den siste puritanen” är en frukt av sin
författares spekulationer över den
anglosach-siska miljö, i vilken han utan eget förvållande
blivit insatt. Man tycker sig kunna se, att han
vantrivts i Amerika lika innerligt som han
trivts i England. Han vet nu, att både den
amerikanska och den engelska kulturtypen är
en frukt av puritanismen, och det är den
puritanska livsvärderingen och livshållningen
han ägnat sitt studium. Är puritanismen den
ideala mänskliga disciplinen? Eller är den
ett avskyvärt förkvävande av livets friskaste
krafter?
Santayanas mening om den vulgärare
amerikanska puritanismen är alldeles klar. Han
framställer den i bilden av den avskyvärde
Nathaniel Alden, äldre bror till hjältens fader,
vars liv är ett i system satt hyckleri. Han är
rik, lever isolerad och högmodig, plågar sina
närmaste men deltager alltid vid fattigare
släktingars begravningar, därför att han anser
dem vara ”de mest tillfredsställande formerna
för sällskapligt umgänge, emedan man där
utan onödigt prat kunde ge uttryck åt sina
mänskliga sympatier”. Hans stora sorg är att
ingenting i världen kan vara ”absolut riktigt”,
det vill säga absolut konventionellt, och han
genomför sin livsstil utan skymten av tvivel
på dess riktighet. Han är en karikatyr av en
art, som dock sannolikt icke är okänd i
verklighetens värld. Av samma ull är hjälten
Oliver Aldens moder, en kallhj ärtad,
hysterisk, helt tom kvinna, som likaledes i livet
endast respekterar de tomma konventionella
formerna. I skildringen av dessa figurer
avfyrar Santayana ett helt fyrverkeri av lysande
elakheter mot den omänskliga
konventiona-lism, som ersätter tro och patos med lagisk
vördnad för formen.
Men hans bok skulle inte erbjuda mycket
av intresse, om han inte också hade upptäckt
andra sidor av puritanismen. Att han har
gjort det, visar hans skildring av Oliver Alden
sj älv. Han har av sin excentriske fader — som
lever en rik och tämligen mild skeptikers
estetiskt fulländade liv ombord på en
specialkonstruerad lustjakt — ryckts ut ur den miljö,
som annars snart skulle ha kvävt honom, och
i hans gestalt möter man puritanismens ideal
av ”sobriety”. Han är en behärskad,
reflekterande och klok man. Han väntar alltid en
sekund med sin replik för att inte säga
någonting okontrollerat. Han litar icke på sina
impulser utan filtrerar och kontrollerar dem,
han söker hela sitt liv en säkrare grund att
stå på än den spontana.
”Hans puritanism var aldrig blott och bart
räddhåga eller fanatism eller kall beräkning;
den var djup och spekulativ: förbittring mot allt
hyckleri, avsky för alla förklädnader, en bitter,
skoningslös förkärlek för obevekliga fakta.”
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
