Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Puritanen och livsdyrkaren - Anmälda böcker - Santayana, George, Den siste puritanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
Santayana uttrycker mer filosofiskt sin
hjältes tragedi, då han säger, att den var
identisk med ”andens tragedi, när den inte
nöjer sig med att förstå utan vill härska”.
Oliver drömmer om att en gång göra en insats
utifrån en säker basis av orubbliga filosofiska
sanningar:
”Hade inte hans förfäder släkt efter släkt
omgjordat sina länder till kamp med Herren,
föraktat njutningen, hållit sig hårt till
rättfärdigheten, vissa om rättfärdighetens seger
i och genom sig själv?”
Han skyr alla estetiska bedövningsmedel,
han vill vara realist. Till bedövningsmedlen
räknar han också religionen men däremot icke
naturen:
”Naturens väldiga vidder och monotona
ödslighet hade också ett lindrande och
befriande inflytande: också de spredo ljus i
själen, och deras inflytande var sundare än
mänskliga religioners att lägga sig ned och
sova under, ty de satte icke en dröm i stället
för en annan. De voro inga bedövningsmedel.”
Sträng mot sig själv och andra, ihärdig och
trofast söker den unge Oliver som student
sanningen. Han finner den aldrig. Vilket hans
fel enligt Santayanas mening är, framgår av
denna formulering:
”Han krävde en absolut och speciell
sanktion för sina naturliga tycken — liksom om
någon annan sanktion för kärleken behövdes
och vore möjlig än kärleken själv.”
Från författarens naturalistiska synpunkt är
det Olivers plikt att omforma sina plikter till
bättre överensstämmelse med sin mänskliga
natur, att slita sig loss ur sin moraliska
stelkramp. Oliver kan det inte. Hans stora
nederlag är givetvis kvinnan. När han älskar en
kvinna, kan han icke begära henne — en även
i nordisk litteratur känd situation. Han har
blivit uppfödd med flaska och icke vid ett vitt
modersbröst. Han blir också skymfligt avvisad
av den kvinna han friar till — viss om att
hans filosofiskt motiverade val genast skall
accepteras av henne.
”Han betraktade alla kvinnor som damer,
mer eller mindre vackra, vänliga,
privilegierade och besvärliga. Han upptäckte aldrig, att
alla damer äro kvinnor.”
Sexuallivet var för honom som för alla
puritaner en syndig och suspekt verklighet, som
måste legitimeras av en idé. Han får också
sitt straff. Rose avvisar honom. Hon föredrar
hans lättsinnige vän Mario, även om denne
skulle överge henne efter en natt. Oliver har
avskurit sig från den animala magi, som
ensam betvingar en kvinna. Han är en
representant för den kultur för kulturens egen
skull, som en annan spansk tänkare, Ortega
y Gasset, så lysande gisslat.
Vännen Mario är hans absoluta motsats.
I honom flyter italienskt blod. Han är den
bedårande, sinnliga, obekymrade
medelhavs-människan, som aldrig blygs för att rikta sin
drift mot den kvinna som väcker hans kärlek,
ja, som aldrig blygs för sin drift, och som
därför också finner lyckan. Santayana har
skildrat honom med uppenbar förälskelse
— han har verkligen förmått teckna hans
väsens naiva och öppna charm: han ser alla
kvinnor rätt in i ögat, det ligger ett stycke
sinnlighet i varje hans handtryckning, hela
hans väsen är glädje och lust, han betraktar
det som sin glada plikt att begära varje kvinna
han ser:
”Han såg ut som en ung sportsman, men
inte på det hemmagjorda, om hård träning
vittnande, sjömanslika anglosachsiska sättet;
han verkade exotisk, bara halvt som en
människa, som en faun eller ett vackert
mytologiskt väsen, mycket späd trots sin styrka,
sällsamt rörlig och smidig, som av en annan
ras och oberäkneligt nyckfull. Hyn var
genomgående bronsfärgad som på en staty . ..”
Han är den sydländska, hedniska
människan, och så fort han träder in på scenen,
börjar det glöda om den gamle filosofens
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
