Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Sagor och sagodiktare - Anmälda böcker - Toksvig, Signe, H. C. Andersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
SAGOR
OCH SAGODIKTARE
SIGNE TOKSVIG: H. C. Andersen. Natur och Kultur. 9:50.
GUSTAV SANDGREN: Skymningssagor. Med teckningar av Stig Åsberg.
Bonniers. 7: 50.
Innan H. C. Andersen själv var medveten
om sin fantasis egenart, brukade han säga,
att varje staket och varje blomma berättade
honom sin historia, och att det så blev en
saga, men sedan förstod han djupare och gav
sina sagors hemlighetsfulla etymon i en luftig
formel: ”— de laae i Tanken som et Frøkorn,
der behøvedes kun en Strømning, en
Sol-straale, en Malurtdraabe, og de bleve Blomst.”
Finare kan det knappast sägas: i hans egen
rika och gåtfulla personlighet, där mannen,
kvinnan, barnet och något av flyktig, eldig
elementarande hade blandats i unika
proportioner, låg idén och ”livsbrytningen”, och hans
vidunderligt brokiga liv tillhandahöll rikligt
med incitament. — I Hans Christian tycks
omedelbarheten och det ursprungliga ha
förkroppsligats. Original, genuin, genial. Signe
Toksvigs biografi över H. C. Andersen — som
är folklig, inte vetenskaplig — handlar också
helt dristigt och självfallet om geniet Hans
Christian. Även om man har läst lärdare
böcker om Andersen och själv känner till
sagorna från barndomen och fortfarande
någon gång då och då får ett H. C.-raptus,
så blir han i fru Toksvigs sympatetiska
bio
grafi ny och levande. Själva den vibrerande,
elektriska atmosfär, som omgav Hans Christian
som ett eldigt fluidum, får författarinnan fram
i sin livfulla berättelse. Hon ser defekter och
brister med en klar skarpsyn men förstår dem
i deras sammanhang och nödvändighet; det
är kanske ett kvinnligt sätt att förstå — i varje
fall är det något särdeles fint (för det är
det!).
Staden Odense hade på Hans Christians tid
en nästan medeltida karaktär med årliga
folkfester och var indelad i ett utpräglat
kastsystem av sociala rangskillnader. Sådana
differenser spelar ju en utomordentlig roll i den
andersenska diktvärlden; mot dem studsar
skämtet, bryter sig ironien i tusen skiftningar.
Bredvid hans hem låg tukthuset med de
sinnessjuka, dit han skräckslagen och fascinerad
drogs. Men hemlivet var i sin fattigdom
innerligt och själfullt. Och i denna miljö växer
den av föräldrarna ömt ombonade Hans
Christian upp som den sällsammaste
av-varelser, otroligt lång cch mager och med
pråmliknande fötter; hans långa armar gör
det möjligt för honom att rädda sig upp
i höga träd undan förföljande jämnårigas hån.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
