Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Sagor och sagodiktare - Anmälda böcker - Toksvig, Signe, H. C. Andersen - Sandgren, Gustav, Skymningssagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
kannan, som herdinnan och skorstensfejaren.
Där är den gåtfulle fadern, den rara
farmodern, diktarens första värdinna på det
obskyra stället i Köpenhamn, översten vid
dragonerna, kungen, kronprinsessan, hans
puckelryggiga väninna Henriette Wulff, som
var hans Tummelisa och prinsessa på ärten,
den judiska familjen Melchior, som vibrerade
fint mot hans konstnärstemperament, och först
och främst Jonas Collin, patriciern, och
Col-linare av alla åldrar och kön, som fyllde hans
liv med den för hans diktning så fruktbara
motsatsspänningen: konstnären, det
extraordinära kontra de borgerliga, de väldanade. Till
publikum kan också räknas Gud Fader själv.
”Gud, förlåt mig att jag dömer dina vägar, men
med lite mera mildhet tror jag mig kunna bli
bättre”, påpekar Hans Christian fromt i en
dagboksanteckning under sin svåraste tid.
Det lilla författarinnan säger om själva
sagorna kommer en att längta efter mer. Hon
liknar dem på ett ställe vid frisk, doftande
lindhonung. Lockad av bokens stämning tar
jag fram ”Eventyren”, fastnar för
”Snee-manden”. ”Han stod i sine egne deilige Tanker
og de frøs, saa de knagede . ..” Snögubben
som älskar kakelugnen genom fönsterrutan!
En av de många sagor alltså, där Andersen,
den för realiteterna fenomenalt skarpsynte,
har inkarnerat sig i en undantagsvarelse. (Ty
i en värld av välstöpta tennsoldater är han
den enbente — och ståndaktige —
tennsoldaten, ”dog stod han ligesaa fast paa sit ene,
som de Andre paa deres to, og det er just
ham, som bliver mærkværdig ...”) Och när
snögubben smälte ned för morgonsolen, visar
det sig att han har haft en eldgaffel i kroppen.
Därav kaminkärleken.
”Han havde en Fornemmelse han selv ikke
kunde gjøre sig rede for; der kom over ham
Noget, han ikke kjendte, men som alle
Men-nesker kjende, naar de ikke ere Sneemænd.”
I Gustav Sandgrens och Stig Åsbergs
”Skymningssagor” har en svensk
lyrisk-roman-tisk sagodiktning förnyats i en originell,
modern form. Gustav Sandgren skulle liksom
H. C. Andersen ha kunnat kalla någon av sina
tidigare böcker ”Improvisatören” eller ”En
spelman”. Också i romanen ”Du bittra bröd”
bryter sig en ojämn, musikalisk längtansrytm
mot berättelsen, och isblommornas sirliga
sagovärld mot den realistiska iakttagelsen.
Fin, graciös, spirituell inlevelse i den
opersonliga världen och identifikation med naturen
och de döda tingen är en förutsättning för
Sandgrens sagokonst liksom för H. C.
Ander-sens (vars värld naturligtvis är oändligt
skift-ningsrikare). Man kan också, om man har
lust, jämföra dem i fråga om temperamentets
älskvärdhet och känslans dragning mot rika,
varma, vänliga modervärldar. Men i grund
och botten finns det ingen likhet mellan dem;
snarare kan man väl då spåra en
förbindelselänk med motivkretsarna i Strindbergs svenska
sagor. Framför allt är ju det tänkta auditoriet
för Sandgrens improvisationer ingalunda
barnen, utan de vuxna — det är en fundamental
differens.
”Jag är en sådan där som försöker skapa
musik”, säger författarens alter ego i den
första sagan. ”Dö skall man i alla fall och ju
förr dess hellre, men här och där finns det
ett brus, barn, ett gudomligt ögonblick, värt
tusen gråa dagar och hundra pensionat med
katt och smörgåsbord. Så för dessa
ögonblicken, låt gå för dem, de sjungande
sekunderna, de flammande synerna . ..”
Inspirationen i ”Skymningssagor” är
lyriskmusikalisk; en första genomläsning ger ett
omedelbart musikaliskt helhetsintryck, och här
och var samma hisnande och sprängande
känslor som ett klangfullt forte eller öppen
och fri natur. Den starka, veka, sega rytmen
bänder och töjer och kämpar sig till befrielse.
”Se hur vi bryts och rätar på oss, rotar oss
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
