Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Att skriva roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIKA STIERNSTEDT
fattaren fram endast av egen kraft — och
detta till trots för att metoden inte väsentligen
torde variera från den ene arbetaren till den
andre. Det finns inte otaliga sätt att ta malm
ur berget eller kol ur gruvan och inte heller
fantasi ur en människa.
Vad är fantasi? Anatole France beklagade
sig en dag (se ”Anatole France en pantoufles”
av J. J. Brousson) över att man, förmodligen
kritiken, förvägrade honom fantasi. Detta
förefaller kuriöst, men man förstår det: för
mången existerar ”fantasi” endast där den är
lyriskt eller romantiskt betonad, så att säga
drömskt, eller möjligen utpräglat dialektiskt.
Inställningen är grund. Den frigörelse av
fantasien — malmen ur berget — som jag
här talar om, tar sikte lika mycket på den
så kallade konstruktiva eller reflektiva
begåvningen eller överhuvudtaget på all genuin
uppfinnarmöjlighet. Vad fantasi är har det
funnits delade meningar om: den nyare
forskningen gör fantasien till det primära.
För ett diktverks tillkomst fordras alltså
först och främst den genuina uppfinnarådran,
vidare inspiration eller, vardagligare uttryckt,
en oemotståndlig lust, slutligen reflexion,
medvetenhet, arbete. De olika komponenternas
relation sinsemellan må vara individuellt
betonad. Jag nämnde arbete sist, men inte
därför minst. Tvärtom. Vissheten om
intensivt arbetes nödvändighet och lydnaden inför
denna lag torde stå klar för varje allvarlig
författare: de diktare vi hälsar som stora har
i regel också varit stora arbetare. Motsatsen
röjer amatören.
Det vore pretentiöst av undertecknad att nu
gå in på den egna verksamhetens metoder om
jag inte, som ovan antytts, vore övertygad om
att de icke väsentligen skiljer sig från andras.
Endast därigenom får saken en smula
allmänintresse.
Sannolikt är en diktare alltid i verksamhet,
vare sig han vet om det eller inte. På djupet
följer idéassociationerna varandra, de egna
erfarenheterna suppleras i det undermedvetna
av iakttagelser och slutsatser kring andras.
Författare med stark visualitet samlar varhelst
de befinner sig skatter av bilder som i tysthet
lagras. På samma sätt lagras minnen av
samtal och repliker och raden av för andra
omärkliga upplevelser, ibland i ögonblicket
omärkliga för en själv.
Men vad är det som gör att vissa av de
sålunda upplevda intrycken sätter fantasien
i rörelse och andra inte, åtminstone inte
omedelbart? Vad var det som gjorde att det
ena men inte det andra verkade chock? — Det
vet man ej. Låt oss säga att man just den
dagen var vid disposition, vid hälsa — eller
ohälsa (konvalescenstider till exempel ha
stundom visat sig vara fruktbar jordmån):
intrycket, visionen, erfarenheten slog ner i
den samlade massan av intryck, minnen,
idéassociationer, erfarenheter och befruktade ett
frö bland dem alla. Och småningom, liksom
fostret ur moderlivet, gror fröet färdigt. Men
hur och varför just då vet man inte. Det var
Strindbergs ”det” som opererade.
Ett par konkreta exempel ur egen
samling.
Jag skrev en gång en flickbok, ”Ullabella”,
angående vilken jag sedan ofta tillfrågats hur
den kom till. Denna fråga kan jag svara på.
Ett par år innan boken skrevs gick jag en
vårdag genom Kungsträdgården i Stockholm.
Kanske var det en av dessa mättade, soliga
vårdagar med litet skarp blåst från Strömmen
som väcker lust att resa. Under pilarnas ännu
ljusgröna bladverk kring Molins fontän lade
jag märke till ett par människor: en äldre
kvinna, gammalmodigt klädd i svart så kallad
doffelkappa och ett par små strutsvippor på
den svarta kapotthatten, och med henne en
liten flicka på tio—tolv år, ett förtjusande
barnansikte, klokt och tankfullt. De två stod
hand i hand och beundrade fontänen, som om
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
