- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Mars 1937 Årg. 6 Nr 3 /
177

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Att skriva roman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATT SKRIVA ROMAN

de kommit dit från någon avlägsen del av
staden bara för att få se på den.

Dessa två, kring vilka tycktes stå en ring
av avskildhet, gav chocken som småningom,
efter ett par år utlöste ”Ullabella”. I boken
är scenen från Kungsträdgården också
återgiven.

”Fröken Liwin”, historien om en ogift mor,
kom mindre chockartat. Tidningarna talade en
tid om en tvist angående ett fosterbarn, vars
rätta föräldrar dykt upp (från Amerika), och
som de nu efter femton år av tystnad gjorde
anspråk på. Fosterföräldrarna var fästa vid
flickan och hon vid dem, det var en bitter
konflikt. Hur den slutade minns jag ej,
kanske meddelades det inte, men jag tyckte mig
ha fått ett romanämne.

Tyckte, ja! Men ”det” var inte med på att
saken skulle vara så enkel. Småningom
formligen tvangs jag att flytta mina funderingar
från flickan över till en annan och mer
patetisk huvudperson, modern. Någon
förebild fanns inte längre, fröken Liwin är en
skapelse uteslutande ur inre logik. Håller
hon inte ihop, då har denna logik deducerat
fel, håller den, så är hon riktig.

Av första uppslaget är
fosterföräldrahemmet kvar, dock i boken av annan karaktär än
i verkligheten. Boken rör sig i borgerlig miljö,
för mig den naturliga, medan uppslaget kom
ur andra kretsar. Jag diktade om fosterfadern
till konsertmästare, det föll sig så. Men då
jag visste för litet om en konsertmästares
löneförhållanden och därmed levnadsstandard,
gjorde jag en liten undersökning för vinnande
av fakticitet. Jag nämner detta därför att jag
tror att en författare bör vara noggrann med
realitetsdetaljer. Det behövs bara ett par
felaktiga drag för att en miljö ska falla ur
ramen, och därmed har då boken förlorat
åtskilliga poäng. Ligger det inte också
tjusning över böcker om vilka man vid läsningen
tänker: ”Ä, detta måste kunna vara sant!”

Med realism i exklusiv litterär mening
behöver detta inte ha att göra.
Sanningskriteriet i ett verk ligger långt innanför så kallad
naturtrogen skildring och är hemma i
författarens skaparkraft. Men falska toner, detaljer
om vilka vem som helst kan påpeka att de
avslöjar okunnighet, de skämmer.

Ett par ord också om min roman med ryskt
motiv, ”Spegling i en skärva”. Första
impulsen till detta arbete daterar från 1907. Under
de mer än trettio år som följde innan jag
kom till skrivbordet var visserligen ämnet
— eller ”sfären”, som det heter i min privata
vokabulär — då och då uppe i medvetandet,
men något höll emot, jag kände att något
fattades. Jag måste återse Ryssland och
återuppliva minnet av vad jag tidigare där sett,
av vad jag inandats där. År 1934 kom jag
också dit — och boken frigjordes. Jag tror
detta är ett ganska typiskt förlopp. Man
ska aldrig göra sig brådska: det som ska
fram, kommer slutligen fram. Det andra får
vara.

Under Moskvavistelsen 1934 kom jag en
afton på cirkus. En medioker föreställning,
men för mig ingen fruktlös kväll. På bänken
framför mig satt en liten man som
fullständigt absorberade mitt intresse. Detta minimum
till människa med två centimeter panna och
en tandrad om ett par millimeters höjd,
rått-ögon, markatthänder, hela kvällen gnagande
på Gud vet vilka smulor som han fick upp
ur kläderna, då och då skjutande en brokigt
broderad kalott till rätta på skulten, denna
pygmé uppträdde som viktigheten
personifierad. I hans sällskap satt ett par karlar av
fullt normal hygglig arbetartyp, obegripligt
fascinerade av hans svada öch suffisans. Att
jag observerade denna råtta hade han ingen
aning om, men jag gick hem med fröet till
bokens Tjitadze, en herostratisk figur, om
vilken en rysslandskännare frågat mig hur i
Herrans namn jag lyckats få tag i detta nummer!

177

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 17 18:32:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-3/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free