Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Att skriva roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIKA ST1ERNSTEDT
Ja, vad låg bakom? Intuition? Urglömda
minnen och syner, idéassociationer, som flöt
upp till ytan vid åsynen av denna människa?
Också här hade väl Strindbergs ”det” varit
framme. Jag är fast övertygad om att
romanens Tjitadze är — porträttlik!
Inte alltid går det dock så ockult till.
I samma bok finns en kort scen med Kerenskij
från den tid då han satt vid makten i
Petro-grad. Scenen är uppdiktad, men Kerenskij
själv har jag träffat under ett par timmar
1920, då han vistades i landsflykt i Paris.
Här är alltså fråga om en verklig
porträttskiss, naturligtvis gjord efter blott
sannolikhetsberäkning. Kalla även detta intuition
om ni vill, jag säger snarare deduktion.
I boken tjänar för resten scenen icke i första
hand till att måla Kerenskij, utan hans
inter-lokutör, den diktade Gribskij.
Jag tror att en romanförfattare har gott av
att arbeta med så litet ”verkligt” material
som möjligt. Jag tror inte på anhopande av
dokumentation. Naturalisterna med Zola i
spetsen byggde på den metoden, men vi
har kommit fram till strängare fordran på
syntes: massan av förstahandsmaterial verkar
tyngande, därmed motverkande den avsedda
effekten som ju är att övertyga. Man bör veta
allt men inte berätta allt och inte oroa sig
över att inte få med nog. Varken det
dramatiska, det teoretiska eller ens det anekdotiska
har mycket att vinna till exempel på uppgifter
om tapeter, möbler och andra detaljer i
skildringen av ett rum där ett förlopp försiggår
— åtminstone är det en valörfråga som kräver
ytterst fin avvägning. Att ge läsaren insyn,
det är konsten. I Sovjet-Ryssland, där det för
några år sedan var modernt med ytterligt
detaljrika skildringar av arbetsplatser — till
arbetets ära, givetvis — lär läsekretsen
numera betacka sig och man har börjat söka
upp klassikerna igen.
Men — envar må tala för sig själv.
Antagligen gör de flesta författare
anteckningar. Balzac, som fäste stor vikt vid sina
diktade personers namn — och det med rätta —
skrev upp allt slående han fann och valde
sedan omsorgsfullt. Ibland förser ”det” en
med rätta namn och varje författare vet hur
svårt det är att sedan ändra. Till
anteckningsboken inflyter allehanda minnessaker,
repliker, ordvändningar, idéuppslag, vissa fakta
och så vidare. Den motsvarar en tecknares
skissbok, sådan vi ibland sett med ett par
streck här och där, ofta för den utomstående
obegripliga. Henning Berger, som var en
mycket medveten, författare, har berättat att
varhelst han kom ”hj ärnfotograferade” han
(som han kallade det) omgivningen och skrev
sedan upp — eller ”framkallade”.
Dock erfor han nog, han som andra, att
anteckningar ibland aldrig kommer till
användning — vilket inte är något skäl att
sluta med dem, ifall man anser att de håller
observationen i träning, liksom skalor håller
pianistens fingrar.
De flesta känner till svårigheten att sluta
en bok. Helst bör man ju ha slutet klart innan
man börjar och målvisst gå fram mot slutet.
Detta innebär inte att boken inom en ligger
helt färdig när man går till skrivbordet. Under
arbetets gång inträffar överraskningar. Jag
har till exempel på kvällen tänkt ut
morgondagens skrivbordsarbete och tror mig veta hur
det ska gå. Men det händer att det bestämda
förloppet tar en annan vändning, en helt ny
person träder in — varifrån? — klar med
namn och allt: det blir då att jämka, att passa
in vederbörande, retuschera i det föregående,
kanske stryka. Var aldrig rädd för att stryka!
(Många böcker vinner verkligen på litet
förkortning.) En författare måste lära sig lita
på sin inre kompass, la petite voix inlérieure
(är det Amiel som präglat uttrycket?), om
också den yttre kontrollen måste vara
verksam. Konsten ligger kanske till slut i att finna
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
